Dagens Nyheter – 9 oktober 1868, sida 2

— Jag vet det väl, herr markis. Ni täoker få unge herr Florimondy som ni böll så mycet af. Han vär en blomma bland ädlingar, det är säkert... och försvann på ctt så besynnerligt sätt! — Jag tyckte mera om honom än jag med ord kan beskrifva, Adamas. Hvad som bundit mitt hjerta vid honom är icke så mycket det förhållande, hväri vi stodo till hvarandra, sedan han blifvit fullväxt — emedan vi då tillhörde olika partier och endast bögst sällan träffades, hvarvid vi likväl aldrig underläto att omfamna hvarann och säga att vi, trots allt, voro bröder och vänner — som icke dessmera vår sammanvaro i hans barndom, hvarom jag förut berättat dig mycket. Som du väl minnes, vårdades jag honom under ett helt år, då min far var borta från sitt hem. Den gamle hade gift om sig, men baus audra hustru var äfven dödoch den största oro rådde i landet. Jag visste att min får var batad af kälvinisterna, och jag ansåg mig böra söka skydda den stackars: öfvergifne gossen, bvilken jag icke kände, mcb som ifrån första stund fattade för mig en iunerlig tilfgifvenhet, likasom hade han insett den orättvisa, med hvilken hans far behandlade mig. Han var mild och god samt vacker såsom denne lille Mario. Han hade byvsrken slägtivgar eller väncver omkring sig, emedan under denna tid somliga dogo af pesten, andra ef fruktan. Afven han skullo ha dött. i brist 2f omvårdnad och glädje, om jag ej hyst få mycket deitagande för horom, som jag gjorde. Jag lekte med honom alla dagar från morgon till qväll. Det var jag som skaffade koxsom dessa I: ksaker, och jag har stora skäl att komma ihåg dem; ty förhållandet var ott de lärt nog hade kusrat komma att kosta mig dyrt. — lvad menar ni, käre husbonde? Tala om