Dagens Nyheter – 8 oktober 1868, sida 2

mt När jag hörde denne barmhertige, lärde och renbjertade man tala så mycket om sin profet Issa) och om JIngils?) herrliga bud, hvilka icke ålägga 0:s göra hvad Koran förbjuder, så tänkte jag att den religion, som ban bekände sig till, måste vara den bästa; och som jag aldrig blifvit döpt, oaktadt Ge spanska presterna bestänkt mig (ty jag hade bållit händerna öfver milt hafvud, på det att icke en enxda droppe vigdt vatten skulle kunna falla derpå), så samtyckte jag till att låta denne dygdige man döpa mig, och jag svor vid Allab att aldrig i mitt hjerta förseka J3sas och Parakletz dyrkan. Denna okonstlade förklaring bebagade mycket markisen, som, oaktadt sica nya filosofiska begrepp, lika litet som Adamas, var någon anhängare af det hedniska afgaderi, hvarför de spanska mohrerna beskylldes. — Således, sade han, smekande Marios brunlockiga hufvud, ha vi här icke att göra med vantrogna, utan med varelser af samma religion som vi sjelfva. Himmeiska makter! jag tackar er, ty derna stackars qvinna och detta öfvergifna barn hafva rört mitt hjerta. Du har således, min lilla vän, blifvit uppfostrad i Pyrenåernz sf on god och lärd prest! och sjelf är du en liten vetenskapsman! Jag kan icke tala arabiska med dig; men om din fostermor anförtror dig åt mig, så lofvar jag att göra en ädling af åäig. Mario hade ingen aning om hvad värde detta löft: innebar. Sannt är att han hade stora kunskaper, för att rara så ung, för att lefva i denna tid oeh bland ena sådan omgifaing; men i allt, som ej rörde religion, moral och språk, var han en liten vilde; han hade ej minegta aning om huru 1) Jesus. Evangelium.