Dagens Nyheter – 7 oktober 1868, sida 3

Meddelanden från allmänheten. YTTERLIGARE OM STOCKHOLMS VATTENLEDNING. I Dagenz3 Nyheter för sistlidne torsdag har en insärdare, som kallar sig —r, med en. synrerlig häftighet angripit en af mig insänd uppsats rörande det tillstyrkta byggnadsförslaget till vattenledningen. Tacksam för insändarens vtan tvifvel välmentas upplysningar och rättelser, kan jag dock icke underlåta vederlägga några af hans oriktiga påståenden. Att vattnet i Årstaviken årligen försämras, är ett faktum, hvarom man ju lätt kan göra sig på stället öfvertygad. Irnan jernvägsbanken derstädes byggdes, kunde man se vikens botten på flera famnars djup; nu deremot kan man knappast se den på en fots djup. Går man till en filtreringsbädd, från hvilken den begagnade sanden upptages, blir man szart af en lukt, som är vedervärdigare än den som möter vid hvilken gödselhög som helst, fullkomligt underrättad om beskaffenheten af de ämnen, hvaraf vattnet i rstaviken blifvit så grumligt. En naturlig följd häraf är äfven det faktum att sanden i filtreringsbäddarne nu måste ombytas mycket oftare än förr. Kan detta ske utan ökade kostnader och svårigbeter?! Men då vattnets orenhet och ruttenbet således fortfarande ökar sig — och det kan väl icke annat, så länge dagligen gefom den i viken utmynnande afloppstrumman tillföres en stor qvantitet orenligbeter — måste ovilkorligen i en icke afiägsen framtid Årstaviken bli förvandlad till en dypöl, lika med det gamla Katthafvet, såvida nemligen icke strömdrag under tiden beredes i förstnämnde vik. Som ingen lär kunna påstå, att man äfven af gyttja kan få drickbart vatten, utan ökade kostnader och svårigheter, så torde ingen heller kunna förneka behöfligheten för vattenledningen, vare sig af den ifrågasatta vattenvägens öppnarde eller vattenlednirgsverkets flyttande. Att den ökade vattenförbrukningen medför en liten rörelse i Årstaviken är nog riktigt, men denna obetydliga rörelse bidrager ju endast till Orenligheternas förande närmare intill uppfordringsverket. För erbållande af ett utlopp från Årstaviken genom Hammarbysjö till Saltsjön behöfs ingalunda någon betydlig sjösänvkning, ty nyssnämnda 2jö är endast . qvarndamm, med omkring 10 fots djup. För något öfver 300 år sedan var hela denna sjö odlad mark, som vid Danviksqvarnens anläggande år 1540 förvärfvades i och för vattnets uppdämmande och hvilken bördiga jord genom bemälde qvarrdamms borttagande skulle återvinnas. Men från Dockan i rak riktnicg åt grafven vid Skanstull går till minst två tredjedelar af linien en 25 fot djup rännil, hvadan kostnaderna för dennas kanalisering blefve jemförelsevis obetydliga. Då nu Mälarens strandegare förklarat sig ämna bekosta ett nytt utlopp från sistnämnde sjö till Saltsjön, ärju tillfället det mest lämpliga att utan några synnerliga kostnader för hufvudstaden få nyssnämnde så nödiga vattenförbindelse öppnad. Strömmen kan å den ifrågasatta leden icke bli så stark, att sjöfarten derigenom skulle omöjliggöras, alldenstund i och med detsamma som Mälaren får ett nytt utlopp, blir dess yta genast