Dagens Nyheter – 7 oktober 1868, sida 2

åsom vår odödliga Tegnår yttrat: skrämma nenniskorna till himmelriket genom att hota ned Satan och evig fördömelse, och då skall nan hafva mod inse, att kärlek till Gud och västan är den enda väg, som leder uppåt till jus och fullkomning. Vår tids presterskap skulle, om det ville fatta sin verkliga ställning och vända sig den till ära, främst af alla påyrka och förkanna trosfrihet och samvetsfrihet; nådemedlens fria bruk för den, som kände sig i behof att begagna dem; döpelse och kyrkotagning beroende på anmälan derom af den som härvid önskar presterligt biträde; äktenskapet med endast civil fastställelse, lika giltigt som om det egt rum genom presterlig; och slutligen handboken, äfven i hvad den rörer jordfästning af lik, omarbetad och rensad från de flera vidunderligheter, som långt mer sysselsätta sig med materiens bestämmelse än med den odödlige andens, och hvilken kyrkan lemnar att drifva vind för våg ända till yttersta domen, då, enligt de ortodoxes försäkringar, utsigterna för de fleste menniskoandar äro föga lofvande. Lyckligtvis njuta de sednare en lång frist, innan den dagen randas, så attt. ex. Kain, den förste missdådare som bibeln omtalar, ännu lär ha sin fritid, enär yttersta domen ju ej anställes förr än jorden, med allt hvad derpå lefver, hunuit förgås. Lamartine yttrade redan år 1832, att templen skola försvinna i samma mån som menniskorna spiritualiseras. Detta yttrande innefattar en förutsägelse om statskyrkornas och ortodoxiens undergång, om det presterliga tvångets upphörande. Och vi kunna ej annat än önska, hoppas och bedja, att den tiden snart måtte infalla, ty vi äro innerligt öfvertygade derom, att Gud täcker bättre om och för menniskorna än prestersa förkunna; att Han är till oändlighet rättvis, kärleksfull, mild och barmhertig: och att i dessa Hans egenskaper hafva vi der bästa borgen för en helt annan bestämmelse är den de ortodoxa påfunnit. -M.