Dagens Nyheter – 7 oktober 1868, sida 2

aflägga våra vanliga drägter och begagna sådana som de kristna; att de mohriska qvinnorna icke fingo vara beslöjade, då de visade sig ute; att vi skulle afsäga oss allt bvad som för o3s var nationelt: våra fester, våra danser och våra sånger; att vi skulle bortlägga de namn vi ärft och antaga kristna; att hvarker mohriska män eller qvinnor vidare skulle få bada, och att de badanstalter, hvilka vi inrättat i våra hem, skulle förstöras. Sålunda förorättade man os3; man gick ända derhän, att man icke tålde våra seders renhet och icke heller våra kroppars helsa! Mina föräldrar böjde sig under oket. När de sigo at! detta tjenade till intet och att man förföljde dem endast för stt komma åt deras penningar, tänkte de på att samla och gömma så mycket de kunde samt fly, när faran att dö ånyo hotade dem. Genom arbeta och tålamod hopsamlade de en liten skatt. Det var, sade de, för att rädda mig från att nödgas tigga, som så många andra, hvilka hade låtit öfverraska sig af fienden. Men det stod skrifvet i stjernorna att jag skulle dela de många andras öde, att äfver jag skulle utsträcka handen efter bröd. Vi voro ännu ganska lyckliga, oaktadt alla de förödmjukelser, hvarmed man öfverhopade oss. Våra spanska herrar tyckte ej om oss: men då de mer än väl insågo, att vi voro de enda i Spanien, som ville och kunde odla de. ra3 jord, så bådo de sin konung att han skulle skona 083. När jag var sjutton år, lät konung Filir III plötsligen utfärda ett nytt dekret mot alla mohrer i Catalonien. Vi förvisades ur konun: gariket och fingo af vårt husgeråd medtaga endast hvad vi kunde bära på våra axlar. Inom tre dagar måste vi ha lemnat våra hem — annars voro vi underkastade dödsstraff — och