Dagens Nyheter – 3 oktober 1868, sida 2

oskuld, för hvilken jag gedan kan omtala att jag fallit i onåd vid hofvet. Hon skall känna sig smickrad af att få hålla mig skadeslös för denna otur. Dessutom måste jag under några dagar spela moderat... nå väl, jag vill försökal Mod! min horisont börjar klarna; kanhända uppgår slutligen min lyckas stjerna. Härvid lyftade han upp hufvudet och varseblef den gosse, som åtföljde Mercedes, och hvilken å en närbelägen äng red på en af markisens hästar. Mercedes hade hos Adamas anhållit att få tillbringa denna dag på slottet, och den beskedlige mannen hade i sin husbondes namn bifallit hennes begäran samt lofvat föra henne till markisen, så snart denne kommit i farten. Medan gossen lekte på borggården, hade han ådragit sig kuskens uppmärksamhet och välvilja, så att denne tillåtit honom klänga sig upp på Squilindra, under det han sjelf, ridande Pimantes, höll barnets häst i tygeln; sedan begåfvo de sig tillsammans nod på ängen, för att vattna de ståtliga djuren. DAlvimar öfverraskades vid åsynen af detta barn, som han aftonen förut sett, bedjande om en allmosa, knäfalla vid sidan af hans springare och derefter fly, för att undgå slagen af hans ridpiska. Nu satt den lille på den frustande hästen och blickade ned på honom med en min som var på en gång triumferande och vänlig. Det var omöjligt att få skåda ett intressantare och, så att säga, mera rörande anlete än denne unge landsstrykares; och likväl var gossen blek, solbränd och spenslig. Hans anletsdrag voro icke regelbundna, men i det mörka ögats milda uttryck och i den fint formade munnens ljufva leende låg något som oemotståndligen bemäktigade sig enhvar, hvars hjerta ej var otillgängligt för barndomens gudomliga tjusningskraft.