Dagens Nyheter – 1 oktober 1868, sida 2

Innan den trogne Adamas lemaade rummet, kastade han en blick på sin husbonde, sin vän, sin halfgud. — Han sofver godt, sade han för sig sjolf; men han har glömt att läsa sin aftonbön, och de är jag skalden; jag skall göra detihans ställe. Han föll derefter på knä och bad mycket andäktigt, hvarpå han begaf sig till sin egen kammare, som endast genom en tunn vägg skiljsdes från hans huibondes. Utan skada hade Adamas kunnat låta bli att lägga några pistoler på markisens nattdäksord. Rundtomkring byggnaden herrskade det fullkomligaste lugn; och alla sofvo. XII Den som först vaknade var horr BSciarra dAlvimar, com, utmattad af trötthet, också först insoranat. Han tyckte icko om att ligga länge om morgnarne och klädde sig utan biträde af någon kammartjenare, hvilket till stor del kom sig deraf att den gamle spanjor, som åtföljde konom, ej gerna ville åtaga sig något vidare bestyr än att vårda hästarne. Det oaktadtl var denne man bonom lika tillgifven som Adamas var tillgifven Bois-Dor; men mellan de båda tjevarne förefanns en stor skilnad, så väl i afseendo å deras karakterer, som äfven med hänsyn till den ställning de intogo itörhållande till sina busbönder. De talade helt obetydligt med hvarandra, hvilket kom sig antingen af ömsedig motvilja eller ock deraf att de ej riktigt RON hvarann. Och dessutom betraktade ar TAlvimars betjent på sätt och vis såsom sin herreg jem