Dagens Nyheter – 1 oktober 1868, sida 2

— Hur vill du att jag skall kunva gissa den!Säg den genast, ty det börjar bli sent. — Jag skullo icke förtiga densamma, om jag blott sjelf visste någonting derom; men jag vet lika litet som ni, och haura mek jag än försökt, har jag ej lyckats förmå henne att yppa sina skäl för mig. — God ratt åå! — Jag skall bara dröja här, tills eldbrasan brusvnit ut. Adamas röråe om de glödande kolen, hvaruader haa med höjd röst fortfor: -— Den der qvinnan är en fullkomlig gåta, och jag skulle gersa vilja att ni fingo se henne! — Nu? utbrast markisen och blef i en hast veken Du skämtar; det är iu tid att sofva. -— Ja visst; men i morgon? — Är hon då här i huset? — Ja, käre husbondet Hon bad att få tillbringa natten i någon vrå; jag bar gifvit henne mat, ty jsg vet att herr markisen ej kan vägra bröd åt de olyckliga; och jag anvisade henne en bädd efter att ha språkat med henne. — Ni har gjort orätt, min vän; en qvinna är alltid ea qviova. Jag hoppas att hon ej bliföit ishyst i samma rum som de andra tigsgarno? Jag vill icke att någon utsväfning skall ega ram under mitt tak. — Ito jag heller! Jag har låtit henno bo ensam. med barnet i en kammare, der ni kan vara öfvertygad om att de hafva det bra. De ståckarne tyckas ej vara vana vid att ha så beqvämt! Den der Merc6dös är så snygg, som en persona i hennes omständigheter gerna kan vara; och hon är till på köpet icke ful. — Jag hoppas, Adamas, att ni ej begagnar er af hennes olyckliga bolägenhet?... Gästfriheten är en helig sak! — Herr markison behagar drifva gäck med en stackars gubbet För herr märkisen Kan det