Dagens Nyheter – 30 september 1868, sida 3

slå vad derom, svär vid Muhammed, då hon är ensam. — Du vill då påstå att det är en mohrisk qvinna ? — Alldeles, herr markis, just en sådan; och hon kan icke yttra ett enda ord på transyska. — Men du har ju lärt dig en smula spanska? — Ja, herr markis; och jag har så väl kommit ihåg det lilla jag inhemtade, att jag spräkade nästan lika obehindradt med qvinnan som med er. — Nå, men var detta hela historien ? — Åh, visst inte! blott herr markisen låter mig få tala ut. Det tyckes som hade denna qvinna tillhört antalet af de 150,000 mohrer, af hvilka de aldra flesta för omkring tio år sedan omkommo, somliga genom hunger ombord på de fartyg som skulle öfverföra dem till Afrika, andra genom elände och sjukdom på Languedocs och Provences kuster. — Stackars menniskor! sade Bois-Dor6. Man har väl aldrig hört talas om en ohyggligare och grymmare behandling! — År det sannt, käre herre, att Spanjorerna förjagat mer än en million mohrer, och att af hvarje tusende knappt hundra ankommo till Tunis ? — Jag kan ej uppgifva antalet, men hvad jag kan säga dig är, att en riktig slagt anställde3 och att aldrig vilddjur blifvit så behandlade som dessa olyckliga menniskovarelser. Som du vet, ville vår Henrik göra dem till kalvinister; derigenom hade de blifvit förvandlade till fransmän och dymedelst räddade. — Jag kommer mycket väl ihåg, att katolikerna i Södern alldeles icke ville höra talas derom, och att de sade sig ämna massakrera dem alla hetdre än åhöra messan i sällskap med sådana djefvulens tjenare. Kalvinisterna voro lika oförnuftiga, hvilket hade till följd att vår gode,