Dagens Nyheter – 29 september 1868, sida 2

, XInvånare i Madrid! Den timma pi så länge väntat ir ändtligen slagen. Friheten är återuppstånden på den plats, der hon såg dagen vid början af detta århundrade, som är den spanska pånyttfödelsens sekel. Våra tappra ! örlogsmiän som vid återkomsten till fiderneslandet, hvilket de med så stort mod försvarat, fuonuo det utarmadt ech hållet i träldom af fräcka och föraktliga mandariner, hafva jemte våra oforskriäckta soldater förenat sig med folket. Folket och hären — hela nationen — uppreser sig mot det tyranni som förtrycker oss, mot ösedligheten som förnedrar oss, mot fräckheten som förödmjukar! oss. Madrids befolkning skall icke blifva sist, ty den inser och fördömer allt det ovärdiga och vanhedrande i det ok som trycker oss. Vi vädja nu icke till ert mod, utan till er varsamhet och klokhet. Varen beredda på striden, men begynnen den icke. Vi skole troligen icke komma att behöfva strida, emedan soldaterna. som lefva tillsammans med oss också äro liberala och endast vänta på tillfälle för ait göra gemensam sak med oss och gina vapenbröder. Afvakten således denna stund; den är icke aflägsen. Vår segers gryning skall snart spira upp. Det är rättvisans och frihetens seger, men icke plundringeng8 och brännandets, såsom de usla henderhö till vår heliga revolution säga. I ekolen med döden bestrafta tjufven och mordbrännaren. På samma gång I fördrifven från eder jord allt hvad som framkallar eder rättmätiga förtrytelse, skölen få att visa, det I.egen alla de dygder som tillhöra de folk som älska friheten. Vakten eder under tiden för att gifva något teckenaf barm eller eng af glädje öfver vårredan vissa seger, Om komiten ansåge nödigt att ni utbytte er fredliga hållning mot en mera bestimd, skulle den i tid ha underrättat er derom. Afvakten således denna signal. Komiten skallicke gifva er oden på detta sätt, ty våra fiender eller otåliga och illa underrättade vänner skulle kunna begagna sig deraf och förorsaka olyckor com vi vilja förekomma. Vi skola gifva den i hemlighet och genom säkra vinner. Miestron således hvarje annat råd. Försigtighet och :endrägt! Detta anbefalles Eder för närvarande af Den revolutionära komiten i Madrid. I ett anrat manifest, af samma komitå utfärdedt till armeen, heter det: De män som förtrycka och förolämpa Spanien, som öfverhölja det med blygsel, äro icke virdiga att försvaras af den: Edla spanska armeens tappra soldater. Polisens sbirtrer — värdiga vänner till lika usla regeringar — må det tillhöra att upprätthålla dem. De förtjena icke att en enda droppe spanskt biod flyter. Och det skall icke heller blifva utgjutet. Hvilken hederlig man skulle väl vilja draga sitt rvärd för attförsvara hvad som sårar hela verlden, hvad som förödmjukar och utskämmer oss! Dessutom är motstånd icke möjligt när man har uttömt tålamodet hos ett så resigneradt folk som det spanska. — — Officerare och soldater, Spanier välsignar ert patriotiska beslut. Utan kamp, vtan blodsutgjutelse och utan oordningar skola vi tillvägabringa vår frälsning och afskudda oss det ok, som sedan så lång tid har tyngt på våra skuldror. Ned med regeringen! Lefve nationen! Lefve folkets suveränetet! Redan dena 19 utkom den första officiella revolutionsbulleticen, som redogör för resningens gång och framsteg. Af de telegrammer som sedermera här inträffat synes emellertid attregeringen och dess anhängare icke ämra uppgifva fältet utan strid, men också att resningen har utbredt sig så godt som öfver bela Spanien. Som dess hufvudsakliga ledare nämnas generalerna Prim, Serrano och Oflozzga, hvilka förmenas från olika sidor rycka fram mot Madrid. (Ovisst är dock om Prim ännu kömmit till Spanien; Köln. Zeitung säger att han änvu den 24 var i Peris för att afvakta bändelsernas utveckling.) Till franska tidningen le Temps skrifves från San Sebastian: Vid hofvet herrskar fullkomlig rådlöshet. Man öfverlägger om det ena förslaget efter det ardra. I bändelse uppresningen segrar vill drottningen lägga ned kronan till förmån för sin måg, grefven af Girgenti, med förbigående af sin son, prinsen af Asturien: Derest äfven detta förslag blir förkastadt, skall det vara hennes afsigt att abdikera till förmån för Don Carlos, för att sålunda hindra att tronen tillfaller hertigen af Montpensier eller att landet blir republik.