Dagens Nyheter – 29 september 1868, sida 2

Historisk romnn af GEORGE SAND. (Öfversättning af PEER EDVIN STENFELT.) (Foris. fr. föreg. n:r) Lucilio Giovellino, född i Florens, var en vän och lärjunge till den bekante, olycklige Giordano Brano. At sin lärare hade ban inhemtat mycket vetando och mårga höga ideer; dessuom hade han af naturen stor fallerhet för de sköna konsterna, poosi och språkstudier; älskvärd, vältalig och öfvertygande hade ban med framgång drifvit salsen: beboeliga verldar fitnas i mängd. Den dag, då Giordano dog på bålet med en martyrs lugn, hade Giovsilino blifvit förvisad från Italien, skickad i evig landsflykt. Detta hade skett i Rom två år föra den tid, vår berättelse omfattar. Han hade måst underkasta sig tortsr och dervid förklarat fig icke i allo dela Giordanos åsigter. Hora innerligt han äa höll ef siv lärare, bads han måst förkasta vissa af dennes villfarelser, oca som man således ickotlyckales att vara kättare mera än till hälfter, hade man fått nöja six med att tillfoga bonom et straff, hvuiket ansågs vara bälften så strängt som Giordasos: man bade skurit tungan al hozom. oo Ruinerad, landstörvist, förstörd till följl af tortyren, nade Giovellino kommit till F:ankrike, dorvchan gick ur hus i has oc lät höra sin säckpipas toner, för att få ea bit bröd att uppehålla sitt it mod Försynen ledde hans steg till marki-ens -loit; och der mottogs ban väl, blef född, skö t och botad samt, hvad com var ännu mera värdt, omtyckt och uppburen. Han berättada skrifuiigen alla sina öden för herr de Boi;-Do:6. DE RASKA HERRARAE AR BOIS-DORE, ötverbevisa honon