Dagens Nyheter – 26 september 1868, sida 3

skulle söka insomna; och herr Bois-Dor höll ännu på att deklamera, när vagnen och eskorten passcrade vindbryggan. Det hade mörknat ganska betydligt; af slottet hann dVAlvimar ej se mera än dess inre, som syntes honom ganska inskränkt, hvilket äfven var verkliga förhållandet, om man jemför denna byggnad med boningshusen i allmänhet vid tiden för vår berättelse; ty man sparade ej då på utrymmet. I våra dagar tycker man salarne i detta slott vara mycket rymliga; men då ansåg man att de voro tilltagna i minsta laget. Den del af byggnaden, som beboddes af markisen och hvilken sedan förstördes af ett kringströfvande äfventyrareband, var då nyss uppbygd. Den utgjordes af en fyrkantig paviljong, vid hvars ena sida ett mycket gammalmodigt torn reste sig högt upp i luften, samt erbjöd en vacker och pittoresk anblick. — Blif icke rädd för min lilla bostads anspråkslösa ntseende, sade markisen, då ban förde sin gäst uppför trappan, hvarvid hans page och Bellinda lyste dem; det här är endast en jagtpaviljong eller, om ni så vill, en ungkarls-boning. I bändelse jag finge det besynnerliga infallet att gifta mig, blefve jag nödsakad att låta genom en tillbyggnad utvidga lägenheten; men ännu har jag icke kommit att tänka på den saken, och som ni sjelf är ungkarl, hoppas jag att ni ej skall finna den här stugan allt för obeqväm och otreflig. (Forts.)