Dagens Nyheter – 24 september 1868, sida 3

ksartelse. I notisen om Riksbankens jubis leum stod i går årtalet 1858 i st. f. 1668. ket för sina ögon, och hvarje gång en hemsk fysionomi mötte hennes. blick, jemförde hon densamma med den ohyggliga typen; men hon hade glömt denna förutfattade fördom, ty hon var af naturen glad, lugn och äfven, såsom flertalet af den tidens unga borgfruar, ingalunda rädd utaf sig. . Också föll det henne icke in, att, när dAlvimar först presenterades för henne, anställa någon jemförelse mellan honom och porträttet; och till och med då hon, efter att ha mottagit hans arm i trädgården, betraktade honom under den lifliga konversationen, kände hon ingen oro. Men huru kom det sig då att hon till sist eritrade sig Charlotte dAlbret? Hon visste det ej sjelf och fästade till en början dervid icke den ringaste uppmärksamhet eller vigt. Men dAlvimar hade envist sökt komma underfund med hennes tankar och hade nästan talat om kärlek. Åtminstone hade han, hvilken hon nu såg för första gången, i få ord sagt henne mera än hittills någon af hennes vänner, unga och gamla, vågat. Öfverraskad af denna djerfhet, hade hon noggrannare beskådat hans ansigte, men denna gång oförmärkt; och hon hade häpnat, då hon fann ett trolöst leende krusa hans vackra läppar. Hans profil, hvilken aftecktade sig mot den rödaktiga himlens bakgrund, kom henne samtidigt att uppgifva ett utrop af fasa. Denne intagande unge man, som tycktes vilja tvinga hennes hjerta att klappa fortare, liknade Cesar Borgial Antingen nu detta var visshet eller blott en dröm, kunde hon icke ett enda ögonblick längre dröja vid hans sida. Hon hade hittat på en orsak till sin förskräckelse, hon hade skyndat bort, för att betrakta porträttet och sålunda skingra eller vinna bekräftelse af sina farhågor. (Forts.)