Dagens Nyheter – 24 september 1868, sida 3

Hvarjehanda nyheter, I en af Hufvudstadens bankinrättningar inlöstes för några dagar sedan en vexel. Dervid befanns att vexelns utställare emottagit den af acceptanten, endosserat den och lemnat den till en tredje person, hvilken å sin sida äfven endosserade densamma samt inlemnade den i en bank till belåning, hvilket beviljades, — allt detta, utan att hvarken utställaren, endossenten eller banktjenstemännen märkte att i stället för accepteras det med tydliga bokstäfver stod — betalt qvitteras. Acceptanten blef icke litet förvånad, när han tagit in sin vexel, att finna att, trots den misskrifning han i tankarna begått, vexeln ändock kurnat löpa ute i marknaden. (Handelsoch Ind.-Tidn.) En opposition. Ettantal blåstrumpor sammanträdde den 5 sistlidne angusti i Chicago (Amerika) till est möte, och efter en halftimmas öfverläggnving fattades beslut om antagande af följande resolution: Karlarna hafva lagt i dagen sin oförmåga att herrska och styra, och regeringstömmarna måste öfverlemnas åt qvinnorna. Ett qvinligt förbund bildades, och hvarje medlem i detsamma måste aflägga följande ed: Vi friborna innevånare i Amerika förklara oss redo att förena oss och att understödja en ny och gudomlig styrelse af stat och kyrka — en förenad teokratisk och demokratisk regering — männen representerande staten och qvinnorna kyrkan — kyrkan kontrollerande staten. Härledning af ordet punseh. Den dryck, som bär detta namn, har orientaliskt urfprung, och namnet härleder sig från hindostanska ordet pantsch (sanskrit: pantscha) som betyder fem. Denna dryck bereddes först i Indien af fem ingredienser, nemligen: vatten, citron, rhum, socker och the, och deraf kommer dess namn. Engelsmännen måste, för att kunna uttala ordet rätt. skrifva det efter sin ortografi: punch (läs: pantsch); deraf det tyska och svenska punsch, franska pounche, portugisiska poncha o. 8. v. Anekdoter. På en soir6 hos prinsessan Mathilde Bonaparte i Paris befunno sig tillfälligtvis Kristina Nilsson och svenske ministern baron Adelsvärd bära intill den älskvärda värdinnan. — Se här er berömda landsmaninna, hr minister, sade prinsessan. — Jag har icke äran känna hr ministern, inföll, upplysande, konstnärinnan. Man döme häraf om den svenske ministerns förhållande till andra svenskar som besöka Paris! ———eoe-e