Dagens Nyheter – 24 september 1868, sida 3

! Rocheforts Lykta. i En korrespondent till Times skrifver frå ; Paris om detta publicistiska fenomen: Det tycks som om vi aldrig skola få hör z0g om hr Rochefort och hans Lykta. Det ä besynrerligt att denna, hvilken är af mycket me delmåttig. förtjenst såsom qvick eller litterär pro: duktion och hvilken för all sin framgång endas harsin elakhet och sina personliga utfall avt tacka hålles så länge vid lif hos allmänheten af denns oppositionela frondöranda, som utmärker de franska folket. Lyktan har förvisats ur Frankrike; om den, såsom jag hört, kunnat erhållas i Paris, så är detta endast möjligt genom någon hemlig kanal, till hvilken jag ej känner vägen. ! Men eftersom myndigheterna visat en öfver; drifven ömtålighet i afseende på densamma, genom att taga i beslag små artiklar, som buro des: form och drifva Rochefort ur landet genom höga böter och fängelse, gör man sig ett elakt nöje af att påminna dem om dess tillvaro. I hvarje lärftsbod4 i Paris kan man i fönstren få se näsdukar utställda, hvilka i hörnet bära i stället för vignett det obehagliga emblemet: en röd lykta. I Faubourg S:t Martin har ett kaf6 döpts till Cafd de la Lanterne Rochefort. Ett stort antal efemera bokhandelsalster har utkommit, hvilka antingen efterapa Lyktan till form eller färg eller annars bära ordet Lanterne eller namnet Rochefort på ett eller anrat sätt på titelbladet, för att lura les badauds i Paris och de enfaldiga från landsorten. Rochefort sjelf tyckes föra ett sådant lif som Den vandrande Joden4, Han for först till Brissel och utgaf ett nummer af sin pamflett, bvilket säges hafva erbållit en stor afsättoing i Frankrike. Nu läsa vi i tidningarne, att de belgiska myndigheterna befallt, att han skulle åtalas för smädelser emot en vänligt sinnad monarks person. Derpå sade man, att han flyttat till Aachen oca der skulle utgifva ett vommer. En uppgift berättade att han begifvit sig till Amsterdam, en af gammalt känd plats för utgifvandet af i andra länder förbjudna böcker, då vi plötsligt erforo, att han befann sig i Gendve, dit han begifvit sig för att OppoDera sig emot en kapare, en boktryckare derstädes, hvilken utan hans tillåtelse utgaf hans Lykta. Hr Edmond Texier, medarbetare i tidningen Sigcle, berättar, att han, under sin färd till festen vid öppnandet af Sionoch Sierrebanan, vid ankomsten till Göncve icke kunde å banstationen få reda på någon enda af dessa anpars så olägliga personager, hvilka vanligen trängas omkring en med anbud om att bära de resandes saker. Han fann, att de för tillfället slagit sig på en annan affärsgren. De hade alla egnat sig åt bokbandel och sprungo omkring med packor af Lyktan under armen, förföljade nykomlingar, isynnerhet fransmän, och ofta afyttrande sin vara mot en mycket vacker vinst. Enligt Texier är i SehWeiz efterfrågan efter Lyktan någonting un rt, och det är ej underligt, att Diogenes-Rochefort ansett det löna mödan att besöka Geneve, för att skydda sina rättigheter: ij Man ser Lyktor öfveralltii detta lyckliga land, i bodarne, hos hårfrisörerna, på hotellerna och kafeerra. I en sockerbagares fönster ligga 5 eller 6 af de små röda böckerna. Vill nitro mig eller ej, då jag säger, att i Marligny, der jag f. n. befinner mig, en. betydelselös plats vid foten af Simplon, det första föremål, som mötte nina ögon vid inträdet i värdshuset Svanen, var en hög Lyktor på ett sidobord i matsalen? Den franska marknaden är stängd för hr Rocheort, men om de andra gränsstäderna visa hälfen så god vilja som Gneve, så skall den utändska marknaden lempa honom hög skadeerättning.