Dagens Nyheter – 23 september 1868, sida 3

I gamma tidning läses: Som min hvalfångst tyckes intressera mina landsmän, hoppas jag, att en kort berittelse derom gerna läses: År 1864 började jag denna min verksamhet, efter att hafva samlat de kunskaper, som stodo att erhålla om hvalen på den norska kusten, med redskap, som begagnas vid fångandet af den allmänna Grönlands-hvalen, med det undantag, att mina granater voro något starkare, än de som i allmänhet begagnas vid denna fångst. Deesutom begagnade jag min lilla ångbåt att fiska med, under det att vid fångsten af Grönlands-hvalen begagnas båtar, som jag insåg skulle vara lifsfarliga och obrukliga i mitt företag. Likaväl som emellertid de underrättelser, man hade meddelat mig om hvalen vid den norska kusten, i många afseenden hafva visat vara oriktiga, lärde mig ock detta första år, att mina redskaper voro alltför svaga och att ändamålsenligare sådana måste inrättas, för att öfvervinna hvalens utomordentliga och oförmodade styrka och egenskap att vara seglifvad. En ofördelaktig omständighet visade det sig också vara, att hyalen sjunker, så snart den är död, i allmänhet på ett djup af 120 till 180 famnar. Skörden under hela våren och sommaren blef 3 fiskar, förutom 2g i en, som af andra blef inbergad. r 1865 var jag icke på hvalfångst, men hade redskaper dertill under arbete. r 1866 gick jag åter ut i juni månad med ångbåten Spes Fides och briggen Haabet såsom traonsportfartyg för kol m. m. Vi styrde kursen först till Island, der amerikanarne Liedendahl Roys hade bedrifvit samma affär i 7 år och der de äfven hade 3 ångbåtar på fånget. Dessa herrar hade föregående vinter erbjudit mig af sina patenterade redskaper, som jag nu fick anledning att taga i betraktande. De förekommo mig emellertid icke ändamålsenliga och alltför dyrbara för våra förhållanden. ) Jag afgick åter tilllsland, med afsigt alt fasthålla mig vid min ursprungliga plan, hvilken detta år emellertid icke mycket skulle uppmuntra. Hvalen stod icke att träffa på norska kusten, och under ryska kusten, ditvi under våra sökningar kommo, sågo vi endast 2. Vid skjutningen på den ena af dessa sprang en tyck damascherad smidd kanon och sårade 2 man. hm kanon från Finspongs kanongjuteri hade förut sprungit. Dermed afslutades resan, och vivände åter till hemmet utan någon fångst. 1867 den 16 maj afgick jag åter vå hvalfångst med Spes Fides och Haabet. Träffade litet hval, dock så mycket, att vi erforo, det vår redskap icke dugde. De nya harpunerna, hvilka voro större än de hittills begagnade, böllo icke tillräckligt fast. Vi fingo 1 hval och förlorade 3. Äfven denna sommar sprang en kanon och kastade två man öfver bord, hvilka dock upptogos oskadade. 1868 den 12 februari afgick jag åter, denna gång endast med Spes Fides, men med ny redskap. Äfven denna visade en väsentlig brist, som vidock till en del fingo afhjelpt. Gynnade af ovanligt godt väder och mer än vanligt mycket hval invid kusten, fingo vi till den 12 augusti 23 hvalar inbergade till land, och af 7 andra, som vi hade dödat, och hvilka antriäffades med mitt märke uti, fick jag, enligt lag, !g i hvarje. Af dessa 30 fiskar fick jag för de 7 tredjedelarna . . . 956 spd. 7 sålda hvalarna. . . 2.768 Summa 3,124 spd. 16 af de inbergade lät jag sjelf afspäcka, äfvensom 2 af de i hafvet funna, som jag betalade med 483 spd. Af dessa får jag omkring 1,600 tunnor tran. : t Eftermiddagen den 27 avgusti Vegåfvo vi oss åter på hemvägen och uppnådde Tönskerg den 7 september. . : Ke Jag tror mig nu efter dessa 4 års arbete hafva kommit så långt, att jag i godt viderdan fiska den hval, som går omkring den norska kusten, och genom förbättrade redskaper hoppas jag att dermed kunna beädrifva en lönande verksumhet, z uSvend Foyn. j 4) Hösten 1867 gjorde bolaget stor förlust (500,000 epecier) efter att det-årot hafva fiskat 36 och förogåendo år 40 hvalar med samtlige fartygen. i