Guvernören på ön St. Barthelemy, hr Ul: rich, har för alltid tagit afsked från både den gamla verlden, som han tillhörde genom födsel, och från den nya, som han tillhörde genom sitt embete. Ar det nödigt att åter besätta dettå? Går det icke an att låta guvernements-sekreteraren uppehålla lag och ordning bland de 3,000 inbyggarne? Ön Barthelemy kostar Sverige omkring 25,000 rdr om året. Så uppgifves vanligen, emedan ett förslagsanslag å det beloppet är anvisadt å riksstaten. Men dessutom betalar statsverket en pension af åtskilliga tusen rdr till förre guvernören på ön; och förordnas guvernör efter den nu aflidne hr Ulrich, så ådrages staten derigenom vådan att få utbetala ett expektausarfvode, eller en lön å indragningsstat, eller en pension, äfven om det lyckas Sverige att blifva fritt från sitt kostsamma och onyttiga bihang — lyckligtvis den sista af de ultramarinska besittningar, hvilkas försvar kostat Sverige så mycket af dess krafter, att det knappt haft några qvar för att arbeta på sitt eget välstånd. Under det att finsk-ryska gränsens sumpiga marker, Lithauens skogar och norra Tysklands slätter blifvit fyllda med högar af svenska lik, har den svenska jorden fallit i ödesmål, af brist på svenska armar; och om vi lyckligtvis ej behöfva offra blod för att försvara Barthtlemy, så kräfves dock än i dag att sexhundra familjer skola arbeta och svettas för att lägga femtio rår hvardera i statens skattepåse till bestridande af de direkta och indirekta utgifterna för den lilla ön. Det är dock så lätt att befria Sverige från dessa utgifter (utom pensionen). Med ett penndrag kan regeringen återkalla den fruktansvärda garnisonen, som erinrar om Briquet och Sansquartier i den bekanta operetten. Låtom öns invånare sköta sig sjelfva. Beredom Sverige äran att skapa en ny republik! Fruktar man att exemplet skulle smitta? Ah, ingen fara! Man kan sofva lugnt, då man har 3,000 svartklädda daddor att vyssja de 4 millionerna koltbarnen och spenabarnen till undersåtlig sömn, och då bakom. dessa 3,000 daddor finnas 30,000 remingtonsgubbar att skrämma barnen med, derest de visa lust att bära sig åt som fullvuxna menniskor.