Dagens Nyheter – 19 september 1868, sida 2

RA nt nt Utrikes-Nyheter. En tabell, med öfverskrift Tre månader af det liberala kejsardömet och offentliggjord af en fransk tidning, ger en god id om den offentliga pressens ställning i Frankrike. Utfärdad den 19 januari 1867, såsom kronan på byggnaden af den 2 december, är den minnesvärda presslagen nu i full verksamhet. Tabellen visar, att från den 1 juni till den 31 augusti fälldes 41 domar för pressförseelser mot 58 personer; 15 dömdes till fängelse och 49 till böter. I två fall uppgingo böterna till 10,000 frank, i tre till 5,000 frank; i tjuga fall varierade de mellan 3,000 och 2,000 frank. Endast en tidning, Opinion Nationale, blef frikänd. Flere i första instansen frikända, fälldes af den högre rätt, till hvilken regeringen vädjade. Tre tidningar indrogos helt och hållet, och fleras försäljning på gatorna förbjöds. Men det finns icke någon bakvändare åtgärd, än att förbjuda en tidniogs försäljning på gatorna och de offentliga platserna. Den föreäljes då af bokhandlare, och dess afsättning tilltager genast. För någon tid sedan offentliggjorde Figaro ett bref till hr Pinard, inrikesministern, från tidningens utgifvaro hr de Villemessant. I detta bref förekom en lång lista öfver Figaros distribution den 1 september, samt uppgift på det antal exemplar, som afsattes hos 160 bokhandlara, alla namngifna, i olika delar af Paris, och denna lista utvisade, att 24,800 exemplar — eller 1,500 fler, än då den ännu såldes på gatorna — åtgålt inom hufvudstader. Förutom detta, anmälde sig månadsprenumeranter till ett antal af 300 om dagen. Sedan det visat sig, att hr de Villemessant dragit fördel af den straffdom, som var ämnad att skada honom, vädjade han till inrikesministern på deras vägnar, hvilka i sjelfva verket blifvit lidande: några hundra qvinnor, hvilka genom försäljning af Figaro brukat förtjena från 3 till 6 frack om dagen. Det är ett faktum, att en tidniug, som blir förbjuden, får en strykande afsättning. Lyktan är ett slående bevis på detta. Det var ingenting synnerligen qvickt i den, men den anföll regeringen, kejsaren och hans familj, och då fick den varningar (communiques) — särskildt en, som skulle hafva fyllt trefjerdedelar af Lyktans innehåll, om den hade meddelat densamma. Rochefort bötfälldes för det han icke införde varningen och anklagades för att hafva eggat till hat och förakt för regeringen, och alla menniskor rusade för att köpa Lyktan. Den gjorde furore och detta räcker nästan än i dag. Rochefort, författaren, har lemnat landet för att undandraga sig 27 månaders fängelse och 20,000 franks böter, sammanlagda beloppet af hans straffdomar. Figaro har berättat, att nan skickade manuskript till ett annat nummer från Briässel till sina vänner i Paris, men ingen boktryckare vågade att trycka häftet. Det utkom i Briässel. Det berättas, att nästa nummer skall utkomma i Amsterdam och att han ämnar ombyta utgifningsort, för att icke utsätta regeringen i något särskildt land för föreställningar från Frankrike. En lykta är nu kontraband i Frankrike. Ett parti urberlocker har blifvit konfiskeradt derför att berlockerna hade form af en lykta. Samma öde har drabbat ett parti lerpipor med röda kanter; den röda färgen är, såsom bekant, en styggelse för den franska polisen. Alla menriskor skratta åt dessa barnsligheter, och detta med rätta. Ryktet om franska kejsarparets förestående besök i Berlin motsäges nu på det bestämdaste inom väl underrättade kretsar i den preussiska hufvudstaden. Det berättas att förvaltningen i franska departementet Var har upptingat alla åkare på valorten för den dagen, då val till riksdagsman skall ske, dels för att kunna skicka sina egna anhängare till valstället, der de skola rösta på regeringens kandidat, och dels för att försvåra för andra valmän att komma och rösta på opposiNee kandidat. — Så regerar man Frankrike. En berliner-tidning för den 12 dennes meddelar en kort öfverblick öfver den nordtyska armåens storlek på krigsfot, ur hvilken vi här återgifva några siffror: Infanteri 480,000 man, 7,700 hästar; kavalleri 95,000 man, 97,000 hä