Dagens Nyheter – 17 september 1868, sida 3

att ej glömma bort konom och hans slott i Berry, dit några angelägenheter af vigt nödgade honom att resa tillbaka. DAlvimar begagnade sig endast med måtta af de fördelar, denna nya bekantskap beredde honom. Kundo man än säga om honom, att han bade många fel, så egde man likväl ej anledaing förebrä honom att han öfver höfvan anlitade sin väas kassa och sålunda handlade i strid mot de grundsatser, som en ädel stolthet föder; dock må Gud veta, att han visst icke var rik, och att hela hans lilla inkomst gick åt till att bekosta hans toilett samt till underhållet af hans stall. Han tillät sig aldrig några dårskaper, och det lyckades honom endast genom stor omtanka och allehanda besparingar att kunna uppträda lita väl klädd och försedd med lika goda hästar som andra, i ekonomiskt afseende vida bättre lottade unga män. Mea då han nu såg sig hotad af en rättegång, erinrade han sig det anbud, vännen i Berry gjort honom, och kom till den slutsatsen att en utflygt på landsbygden vore det bästa han under förhandenvarande förhållanden kunde taga sig till. Efter hvad Wilhelm berättat om sin hemort, var Berry vid denna tid den lugnaste provinsen i Frankrike. Dess guvernör var prinsea af Condå, som, helt belåten med sin lott, än vistades på sitt slott Montrond i Saint-Amand, än i sin goda stad Bourges, der han funnit det med sin fördef öfverensstämmande att sluta sig till konungens pårti och derjemte, med ännu större fog, till josuiternas. I våra dagar skulle det lugn, som, enligt uppgift, hberrskade i Berry, kunna anses såsom ett slags inhemskt krig, ty der tilldrog sig åt