Dagens Nyheter – 16 september 1868, sida 2

pligt att endast lyda den gamle konungens röst, som likväl vid detta tillfälle troligen var blott en organ af det rådande partiets tänkesätt, och man glömde fäderneslandets sanna intresse, äfven till en del af den gamla fördom, att en född prins borde bestiga Wasarnes tron och derigenom gifva glans åt valet; dock tyckte jag i h. e. von Essens blickar röja något, som sade mig, att han ej så till alla delar ogillade hvad jag framställt. Jag befalldes att följande morgon infinna mig hos hofkansleren, för att höra, om man hade något vidare att befalla mig. Som jag hade äran att känna honom sedan flera år tillbaka, ansåg jag mig böra under denna förevändning omtala för honom, att det parti, som önskade prinsen af Ponte-Corvo, var ganska starkt. Derigenom hoppades jag, att man skulle tro, det jag yppat för mycket, och derigenom ingifva hos regeringen ett slags fruktan, här så mycket lättare, som det nyss öfvade mordet å grefve Fersen redan hos densamma uppväckt mycken rädsla. Huru detta lyckades, känner jag ej med säkerhet; men efter all anledning missräknade jag mig icke. Efter en stunds samtal, fick jag den underrättelse, att konung Carl XUI högst onådigt upptagit mitt uppförande, och att jag nu skulle uppgifva, hvar jag bodde, i händelse man hade något att befalla mig. Utom för d. d. e. e. von Engeström och von Essen samt hofkansleren hade jag ej för någon i Sverige yppat min plan att få till kronprins prinsen af Ponte-Corvo; och min tanke var nu att hålla allt hemligt till riksdagens början. Men då jag om aftonen ämnade mig till mitt qvarter, råkade jag biskop Rosenstein, som kom ifrån prins Carl Augusts begrafningsakt (den 13 juli 1810). Jag sade honom, att jag ämnat följande morgon göra honom ett be