Dagens Nyheter – 15 september 1868, sida 3

kan äfven säga eder konung, att kejsaren ej har något deremot, utan, i händelse jag väljes till Sveriges kronprins, har kejsaren tillåtit mig emottaga detta smickrande förtroende at svenska folket, hvilket jag emottager enligt Sveriges grundlag och ombyter religion. Detta var det sista samtal, jag ägde i Paris med prinsen af Ponte-Corvo, hvarefter naturligtvis jag genast skulle afresa, och jag hade redan af baron BSilfversköld och doktor Böcker erhållit löfte om ett penoningelån, emedan den summa, jag medhaft, redan hade åtgått. Följande morgon erhöll jag af desse herrar det begärda låvet, äfvensom af general Wrede det förut omtalta brefvet till statsministern Von Engeström, innehållande en kort berättelse om mitt sammanträde med prinsen af Ponte-Corvo och dess samtycke att emottaga svenska kronprins-värdigbeten. Min afresa hade således bordt ske samma dag; men troligen hade då varande svenska ministern i Paris någon aning, ehuru han ej innan min afresa kände något säkert om mina planer; men efter några timmars förlopp blef han derom af gen. Wrede underrättad. Hvad som är visst, är, att jag nödgades söka franska polisens tillhjelp, för att utfå mitt respass; och efter en sträng förutgången ordvexling med baron Lagerbjelke .bekom jag ändtligen passet den 29 juni, ehuru det redan den 27 var expedieradt i Duc de Cadores byrå, och jag hade många ledsamma uppträden under denna mellantid af vid pass ett och ett halft dygn. Sedan jag spisat middag, afreste jag ifrån Paris som kurir, i anseende till det bref, jag medhade till statsministern för utrikes ärendena. a a Med de mest upprörda känslor lemnade jag nu Paris. De obehagligheter, mig der mött, kommo mig dock att ana vida större. men jag