Dagens Nyheter – 15 september 1868, sida 2

irefter om de kunde kinna igen den anklagade, om uppgifvit sig ha umgåtts i pastorns hem. Hr parrman kunde ej bestämdt påstå detta, men trodde et kunna vara möjligt att hon någon gång niärvat vid de religiösa sysselsättningarne. Pigan förlarade sig vara sväfvande om hon kände Sylander eller ej, men lofvade att till nästa gång öka draga sig detta till minnes. En symamsell, härefter hörd, berittar att hon räffat den anklagade -hos fru Schågerlund, hos hvilen den anklagade låtit kalla sig Sofi Pettersson ch sagt sig vara rik. Ordf. Heter du Sylvander? Är det sanning det. Sylvander (ser klipsk ut). Jag kan väl inte säga mnnat in sanning, jag. Ordf. Inte har du gått till nattvarden i Katrina syrka, under namnet Sylvander, det ha vi då fått eda på. Sylvander (som förut). Det kan väl hända. Det mins jag inte så noga. . Ordf. Du ir tilltalad för stöld också. Hvad säger du om det? Sulvander (trankilt). Det har jag aldrig hört åf. Ordf. Jo, du! Vill du inte tala sanning nu? Sylvander. Det gör jag inte. Ordf. Då skall du också få sitta här. Sylvander. Jag får väl sitta här tilljag går hän, kan jag tro. . Ordf. Vi få väl se. Du har stulit från v. häradshöfding Liljenroth en oxe, som gått på bete. Vill du erkänna det. Sylvander (tågåtide ett par steg framåt). Hva? Vågar lagman påstå, att jag stulit en oxe? Detska kosta lagman. Ordf. Dumma menniskat -Det kan du väl begripa, att inte jag angifvit dig för stölden. Det bar hr Liljenroth gjort. Sylvander. Jo, det kommer att bli dyrt det. Ordf. Har du någon bror, du? Sulvander. Ja, jag har åtminstingen två. Den ene heter Ernst, å den andre... ja, det säjer jag inte. Ordf. Han heter Sturneck har du sagt förut, och skulle vara löjtnant vid lifgardet till hist. Sylvander. Ja, det är hån. Ordf. Du ljuger! Sylvander. Gör jag det. Hvad har jag ljuget? Ordf. Det hvarken finns eller har funnits någon med namnet Sturneck vid lifgardet till häst. Det var en gardist, som helsade på dig hos fru Schagerlund, men han hette inte Sturneck. Jojo, men, de der förnima bekantskaperne krypa allt ned åt, Ge. Sylvander. Å det var inte farligt. Ordf. Den der löjtnanten var ju simpel soldat. Sylvander. Min bror ir löjtnant vid lifgardet som hist, det ska jag säga lagman det. Ordf. Du ljuger! Sylvander. Det ska jag nog visa lagman en vacker dag. En ny målsegarinna, en piga vid namn Johanna Envall, presenterar sig nu, berättande att Sylvander i påskas, under sken af lån frånnarrat henne en kappa. i i Ordf. (till S.). Hvad säger du om det? Sylvander. Jag har lemnat en tio gånger bättre efter mig hos hennes syster. Den kostade mig 2 rår och den har jag gifvit henne lof att taga i stället. Ordf. Hvar har du den kappan, du lånte af Envall? Sylvander. Hemma. Ordf. Hvar är hemma. Sylvander (småleende). Hos mej. Ordf. (ruskande på hufvudet). Du skall nog en gång få bekänna. Sylvander. Inte så länge jag står i de här kläderna, inte. Ordf. Du har så mycket talat om din stora rikedom, men ej kunat visa en enda skilling. Hur kommer det till? Sylvander (hånleende). Om rätten lider och har ett sådant besvär af att inte få vetat, så skall jag väl tala omet en annan gång... när det roar mej. Ordf. Du har rest mycket. Har du kanske varit utrikes också. Sylvander (med värdighet). Ja bevars, jag var i danska kriget 1865. Ordf. Jo jag tackar jag. Har du varit förlofvad någon gång. Sylvander. Tre gånger. Sista gången var det med inspektor Pettersson, som jag gjorde bekantskap med i vintras, under det jag var ute på speklation. för Norrköpingsherrarne, för en patron Blom hade kuggat dom, å jag skulle taga reda påt. Ordf. Du vill väl inte i dag heller säga ditt rätta namn? Heter du Sofi eller inte? Sylvanderr (skrattande). Nej, inte heter jag Sofi. Det ljög jag bara ihop på rolighet för lagman. Den vidare ransakningen uppsköts på 8 dagar. jr kn