Dagens Nyheter – 15 september 1868, sida 2

gjorde; man kan dock lätt deraf sluta, huru likgiltig dena person skall vara för honom, som Carl XIII framställt till tronföljare! Hura fån vet ni det? inföll generalen mycket häftigt; då jag svarade: Generalen ser mig ega mycket goda källor, då jag genast känner det samtal, som egt rum emellan kejsaren och herr generalen. Ehuru jag önskade yppa allt för generalen, kan jag det icke, emedan de löften, jag gifvit, neka mig det; och äfven deras bållande blir generalen en säker borgen för dem jag lemnar herr generalen; var derföre förvissad om största tystlåtenhet, utom till dem, som deltaga med mig i företaget. Hade generaien föreslagit någon af Frankrikos kände hjeltar till Sveriges kronprins, så hade kejsaren troligen med mera värma omfattat ämnet, och då håde hufvudsaken varit att vtieta, hvilken Napoleon helst önskade, och eftersinnat om den varit värdig dezna upphöjda plats och ett fritt folks val. Nu kunde väl aldrig Napoleon göra annat än hvad han gjorde; ty kännande den ålderstigne, com nu regerar Sverige, är det ja blott en skugga, som behöfver en hjelte vid sin sida, att riksrodret ej skall blifva ostyrdt; och den, som nu skall föra det, måste vara van vid stormar och kunna ingifva vördnad för dess så väl fredliga, som militära talanger; och detta sednare, som nu är en bhufvudsak, har man sig ej åvunn bekant om åen, Carl XII föreslagit. Kärnande dena allmänna rösten i mitt fädernesland, är jag öfvertygad, att det aldrig skall utköra någön annan än en af Frankrikes bjeltar till kronprins; ati enlighet med dessa grundsatser har jag handlat; derföre har jag hitkommit, för att söka utleta, hvad Frankrike eger ädlast och tapprast, och redan i mitt fädernesland omtalade många prins Ponte-Corvo, och då man äfven här anser honom värdigast,