Dagens Nyheter – 14 september 1868, sida 3

komniit till Sverige, tronvalet skulle utslå efter vår önskan, men att nu hufvudfrågan bestode likväl uti att falla med sitt val på den ädlaste af Frankrikes stora hjeltar, och, enligt hvad jag hade kunnat utforska, vore det Bernadotte. Skälen, hvarför jag anförtrodde Signeul mina tankar, voro följande: 1:o Var Signeul sitt fädernesland fullkomligen tillgifven; 2:o Som han genomgått nästan hela franska revolutioner, hade han egt tillfälle att bedöma de män, som under densamma utmärkt sig; 3:0 emedan Signeul var anställd vid svenska. missionen i Paris, så kunde jag af honom-få veta, hvad som derstädes förehades; 4:0 egde Signeul många Franska relationer, som kunde begagnas till gynnande af min plans utförande; 5:0 Och slatligen kände jag, att om han ej egt mod att deltaga i mia plan, var hans heder mig en säker borgen om en evig tystnad af hvad han kände. : General Fabian Wrede, denne ädle man, hade visserligen varit den förste svensk, till hvilken jag meddelt mig, om jag icke så till alla delar känt hang principer (sedan jag i Pommern är 1807 hade äran vara dess adjutant), hvilka i högsta grad voro rojalistiska, snart sagdt despotiske, och det till den grad, att ehura han som riksdagsman egde fritt val till tronföljare enligt svenska konstitutionen, skulle han ansett illa att verksamt deltaga i ett tronval, som ej vore efter Regentens önskan; i synnerhet som honom ålåg att söka bereda Napoleon till iagående på svenska regeringens afsigter i afseende på det blifvande tronvalet. Hade jag 8j känt allt detta, så hade ostridigt general Wrede blifvit den, som jag anförtrott allt; nu beslöt jag att fördröja dermed, tills det hufvadsakligaste vore fullbordadt, hvarefter jag önskade att få sätta honom i spetsen för företaget, hvilket då lättare lyckats med en man af det