Dagens Nyheter – 12 september 1868, sida 2

ba således ej dödat er... Jag skulle just nu begifva mig till ert hem. Hvar är morbror? — Vi skola rädda honom, Valentine. — Jaså, man bar arresterat honom eller huru? Nå, hvad skola vi göra, min vän? Låtom o0s3s öfverlägga, men fort, skyndsamt! Jag är Ingn, jag är mycket lugn. Eller hvad säger ni, Maurice, är jag inte stark, resignerad? Vi få lof att vara kallblodiga under närvarande förhållanden; och jag är det, Gud vare lof. Hon hade feber; det var med flämtanda rö:t hon talade. Jag gaf henne del af den id6,som uppstått hos mig. — Ni har rätt, Maurice, sade hon till mig. Vi gå genast till herr de Mesgrigny. Stallmästaren bodde ganska långt bort. Lyckligtvis var han hemma, Man villo ej släppa in 03s, emedan han låg och hvilade; men då vi uppgålvo namnet Gouault och tillika förklarade, att det var i ett högst vigtigt ärende vi kommo, så erhöllo vi till sist företräde. Herr Mesgrigny blef bestört, när han fick höra den nyhet, vi hade att förkunna, och lofvade att tala med kejsaren. — Men jag vill också tala med honom, sade Valentine; pi får lof att taga oss med er. — Må ske. När skola vi begifva oss utaf? — Genast. Don tillsatta komitån är samlad; kanske i detta ögonblick, min herre, dömer man hoaom; och om en timma är det — för sent. Vi gingo alla tre tillsammans med brådskande steg till Templegatan. Man sade oss, att kejsaren hvilade sig och att han uttryckligen befallt, det ingen skulle få komma in till honom. Ville han på detta sätt skydda sig mot sin egen svaghet? — Vi måste då vänta, till dess han vaknar, sade herr Mesgrigny. — Nej, låt oss väcka hor.om! utbrast Valentine.