Dagens Nyheter – 11 september 1868, sida 3

Utrikes-Nyheter, Österrikiska statens svåra reorganisationsarbete tyckes hafva vunnit ny fart genom åtskilliga af ministrarne Herbst och Giskra utfärdade kungörelser, hvilka bevisa, att den österrikiska ministeren är besluten att förskaffa de nya grunodlagarna aktniog, såväl mot det kyrkliga partiets ränkor som mot landtdagsoppositionen. Att Garibaldi nedlade sin befattning såsom representant i italienska parlamentet har isyanerhet på venstern inom den italienska kammaren gjort ett mäktigt intryck och betydligt förminskat antalet af Ratazzis anhängare. I ett bref till sin vän Cairoli motiverar nemligen Garibaldi sitt utträdande dermed, att han omöjligt längre, om än endast nominelt, kunde tillhöra ett parti i den italienska kammaren, hvars opposition vore helt och hållet ändamålslös och cudast vore framkallad för att skaffa en fallen äregirig minister medel i händerna att åter rycka åt sig en makt, af hvilken han gjort ett så skamligt bruk. Gercom att underordna sig Ratazzis ledning, hade oppositionen inom den italienska kammaren lösegjort sig från de principer, hvilka den förr tycktes hylla, och man kunde väl icke af honom (Garibaldi) begära, att han skulle kämpa under den mans fana, som förut, ett verktyg i Louis Napoleons hand, framkallat katastrofen vid Aspromonte och förberedt Mentana, och som, först då han insåg att det icke skulle gå på detta sätt, plötsligt med förnekande af sina förra grundsatser, intagit en hållving, hvars enda mål icke är fäderneslandets väl, utan tillfredsställandet af egen äregirighet och egennytta. Detta öppza språk har, såsom sagdt, gjort ett djupt intryck. Garibaldi har äfven inför kammaren motiverat sitt utträdande, men hans afskedsansökan och denna motivering kommer först att meddelas parlamentet vid detsammas pyligen uppskjutna sammanträdande. Samtidigt och såsom stående i förbindelse med utträdandet ur parlamentet talar man om en öfverenskommelse mellan Garibaldi och Mazzini i ändamål att framkalla ett förbund till hämnd för Mentana. Från Polska gränsen skrifves: Sedan bortförandet af biskoparne Soltyk och Zaluski till Siberien, har i Ryssland så ofta förekommit att man bannlyst katolska biskopar, att Rysslands