Dagens Nyheter – 9 september 1868, sida 2

baka sin konung, icke fick något löfte i detta afseende, utan i stället svaret: — Tack för era sympatier! Kanske underhandläde man samma dag i Chåtillon om Napoleons qvarsittande på thronen. Den till hälften kullstörtade kolossen froktåde3 förtfarande af dem, som voro sysselsatta med att stjelpa honom, — Akten er, sade man åt fransmännen, som sedan tjugu år tillbaka utstått lidanden af alla slag; ni framställa era anspråk för tidigt; hafven ännu en smula tålamod. Vi få väl se; vi lofva ingenting. Ännu har ej nog blod flutit. Äfven mellan Troyes och Päåris finnas slägfält att göda.. Kom igen en annan gång. Förgätves visade sig kejsaren under det samtal, som följde på den ofvan beskrifna högtidliga presentätionen, i högsta grad förbindlig mot fransmännen och företrädesvis mot herr Gouault, hvilken ban. erinrade sig ha sett i Ryssland. Det afsedda målet, var förfeladt; de hederliga männens ombud gingo med sänkta hufvuden säsom brottslingar. När herr Gouault kommit ned på gården, stannade han, innan han gick ut och aftog sin kokard, hvilken Valenting sytt och med egen hand fästat på hans hatt. Han gömde den invid sitt hjerta. 7 — Der skall man finna honom! tänkte Kan. Derefter helsade han med handen på sina vänner, hvilka han numera endast betraktade såsom medbrottslingar i en lättsinnigt uppgjord komplott. — Farväl, mina herrar, vi ha ingenting att säga hvarandra; farväl! ropade han. Alla insågo, att han hade rätt, och de skingrade sig, så snart de utträdt på gatan. Samma afton var markisen de Vidranges på väg il Schweiz; Han hade gifvit sig sjelf i upp