Dagens Nyheter – 9 september 1868, sida 2

(Öfversättning af PEHR EDVIN STENFELT.) iForts. fr. föreg. n:r) — Jag är glad öfver att se er Här, mina herrar, sade han slutligen med mycken artighet; ni förstå att vi icke äro Frankrikes fiender. Det steg, ni tagit, vittnar om att ni dela dön uppattniog, jag sjelf byser med afseende på hvad för närvarande kan mest gagna ert fosterland. Men vi äro ej ännu i Paris, mina herrar; ovisst är, hvilken vändning kriget kan taga. Det skulle smärta mig, om min vistelse bär i stadea gifvit er anledning till att begå en oförsigtiglet, som komme att kosta er dyrt. Varen tåliga; dröjen med att bära dessa symboler af en annan regime, tilldess utgången af den strid, som nu pågår, kan med någon visshet föratses. Jag vill emellertid i ert besök endast se ett bevis på era sympatier, för hvilka jag hjertligen tackar er, utlofvande att äfven mina soldater skola hålla er räkning derför. Var detta blott en ironi? Måste man anse en förolämpning eller en snara ligga i detta svar, som kom de sammansvurne att blekna, och som inträvgde, lik en glödgad dolk i herr Gouau!ts hjerta? Eu röst i hanz3 inre ropade till honom: — Förrädare! förrädare! Han hade. då han kom, ansett sig sjelf för der bäste patriot och skrattat åt deras fördomsu lbet, som betraktade Alexander såsom ea fiende til Frankrike, då det efter hans egen mening, endast var den Napoleonska dynastien han vile störta. Kan man då undra öfver att han fann sig slagen, när han, som uppvaktade den utländske kerrskaren, för att begära till