Dagens Nyheter – 9 september 1868, sida 2

.ordra för mycket utrymme att här vidlyftigt mnämna. Då man talar med dessa bönder, jrundras man öfver, att menniskor finnas i det ria Sverige, som äro så råa och som hafva så unkla och skefvya begrepp om allt hvad rör Jimän 19g och rätt. Men hura kan det vara unnorlunda vid det sätt, hvarå folkupplysningen vär handbafves, och hvad bättre än som ru skett, kunna godsegarne och de af dem tillsatta oresterna vänta af det folk, för hvars förstånds odling och själs hyfsning de så litet sörja. Folkskolorna äro i de flesta socknar under godsen (t. ex. i Borrie, tillhörig grefve Carl Piper på Kristirehof) till den yttersta grad förfallna, och folkundervisningen försummas nästan helt och hållet under sådane målsmän, som endast hafvå sin egen tillfälliga vinst i sigte och hvilka, i likhet med den rike magnaten, lagman S—ng, i fjol på en sockenstämma högt uttalade mening, hylla den åsigten, att folkets barn behöfva en-dast lära sig arbeta jorden, icke att läsa. På tal om frälseböndernas okunnighet kan jag icke underlåta att berätta ett par löjliga historier, af hvilka den ena eger ett visst sammanhang med de nu som bäst pågående oroligheterna. Bönderna tro neml. blindt på f. d. korporalen Tullbergs, deras advokats, ord: att han är en halfbror till kungen och af honom utsänd för att, med böndernas understöd, till minskande af de godsegande adelsmänvens makt, försöka åstadkomma en likartad reduktion, som under Carl XI:s tid. — För herremannen hysa bönderna en oinskränkt vördnad och blotta alltid sitt hufvud då man tilltalar dem samt bibehålla ännu de föraktliga kyss-ceremonierpa, och detta i synnerhet då det gäller de grefliga, dervid gamla gråhårsmän, förrådande den mest slafviska undergifvenhet och bristande kännedom om eget menniskovärde, äflas att böja sig i stoftet för att kyssa nådig grefven och grefvinnan, den förre på hand, den sednpare på kjolen. Då man sålunda betraktar saken, finner man lätt hvilka som hafva största skulden och hvad egentliga grundorsaken är till de så mycket omskrifna oroligheterna bland Skånes frälsebönder. Utan tvifvel är det — en försummad och bristande folkupplysning. Måtte ofvanstående af en opartisk person i folkupplysningens intresse uttalade sanningar af vederbörande läggas på hjertat, då ordnandet af frälsebönderna3 angelägenheter troligen snart kommer i fråga. RER VEERRTTREKORORRONEESARUVEERNRERRESRESERSRKERANNRRE NRA