Dagens Nyheter – 9 september 1868, sida 2

besök hos, oss. Jag förutsåg att han skulle komma. Afvenledes anade jag hans missöde. Detta var den ardra stöten, efter hvilken han svårligen kunde repa sig. — Mitt värf är fullbordadt, sade Valentines morbror till oss, då han inträdde i rummet. Varen nöjda; jag lemnar fäderneslandet i ert partis händer. — Vi sade er ja, huru det skulle gå, herr Gouault, svarade honom min far helt saktmodigt, i det han bjöd bonom en stol. — Åh! vi äro dömda att dragas med den bestående regeringen. Kejsardömet kommer att fortfara. Suveräverna äro rädda... Maurice, gift cr med det snaraste; när jag välsignat er och min systerdotter, skall jag resa härifrån, begifva mig, jag vet icke hvart, till verldens ända och lefva bland de vildar, om hvilka herr de Chateaubriand talar. När jag tänker på att man vid tjogu års ålder skjuter sig för pannan blott för det man blir öfvergifven af en qviana! Vid mina år är man förnuftigare, emedan älskarinnan är vackrare, kärare. ... Mina vänner, ni kunna hädanefter besöka mig utan att behöfva frukta, det ni skola sammanträffa med personer, som genera er. Och herr Gouault steg upp för att gå sin väg. Min far blinkade åt mig och gjorde en åtbörd, som betydde: — Låt honom ej gå ensam; det skulle smärta mig; och dessutom drag nytta af hans nederlag. Gör dig till herre öfver det rum, hvartill han bjuder dig nycklarne. — Jag följer er, herr Gouault, yttrade jag. Ceh jag tog min hatt och gjorde honom sällskap. Valentine intogs af harm öfver den olycka, som: vi berättade henne. — Det var orätt, morbror, sade hon, att ni ei mad er assacierade äfven avinnorna. Nu