med något osäkra steg, till polisvaktkontoret vid stortorget. De hade nätt och jemnt dit ivkommit, förrän en innevarande konstapel spände ögonen i qvinnan och skrek med ytterligt öfverraskad stämma: Nej, se Kurre Blomberg, ta mig f-pn! Till stor och allmän öfverraskning upplystes att qvinnan var glasmästaregesällen Blomberg, i hvardagslag och vänner emellan kallad Kurre. Blomberg vidkände namnet och yrket och blef förständigad att på uppgifven dag inställa sig i polisen för undergående af förhör.