Dagens Nyheter – 3 september 1868, sida 1

Franska tidningen Journal des Debats har någon tid sysselsatt sig med betraktelser öfver ställningen i Europas olika stater och de deraf framgående sannolikheterna af en fortvarande fred. Af denna Debats sammanställning erfar man just ej något synnerligt nytt. Österrike laborerar med de största svårigheter, det har ingen här, inga pengar och ingen kredit; försoningen med Ungern är endast ett försök, som hittils lyckats, tack vare hr Deaks vishet och inflytande. Men Deak skall draga sig tillbaka och Kossuth förbereder sig att intaga sin gamla plats; tyskarne stå i minoriteten och de sex millioner böhmarne vilja ha samma eftergifter, som kommit Ungern till del. Ryssland tyckes visserligen vara en koloss, men det är lika öfverlastadt med svårigheter och förlägenheter, som Österrike; hären är visserligen ganska talrik och kan lätt ytterligare förökas, men denna här är illa organiserad och soldaten illa beväpnad; den saknar materiel och proviant. Det behöfves flera år för att med afseende på civilisation föra Ryssland till samma höjd som de öfriga staterna; det behöfves äfven fred och med freden den goda sinnesstämningen, kärleken till det rätta och aktningen för lagarna. Dithän har Ryssland ännu icke kommit... Påtagligen skall genom Rysslands direkta ingripande icke något europeiskt krig framkallas, ehuru Ryssland är ganska väl i stånd att anknyta ett sådant genom sina agenter och sina intriger. Om England vet hvar man att upprätthållandet affreden i Europa utgör grunddraget i dess politik. Alla de politiska partier, hvilka i våra dagar regera i England, och de, som på ledningen af dess angelägenheter utöfva ett ganska verksamt, om än icke officielt inflytande, äro alla systematiska anhängare af freden och afgjorda motståndare till kriget. Sålunda äro de fyra kabinetten i London, Wien, Berlin och Petersburg enige i sin önskan att upprätthålla freden. Och Frankrike? Frankrike, säger Journal des Debats, är i helt andra förhållanden. Frankrike önskar fred, men är redo för krig och fruktar det icke. Frankrike kunde börja krig, och det skulle utan tvekan och utan omständigheter börja krig, om dess intressen eller dess ära erfordrade det. Men hvarken Frankrikes intressen eller ära kräfva krig. För öfrigt har, heter det vidåre, kejsaren sagt till mären i Troyes, att intet i dag hotar Europas fred. Dessa ord hafva blifvit kommenterade på mångahanda sätt, men man måste erkänna, att de åtminstone innehålla en förpligtelse för Frankrike att icke börja krig... Då England, Österrike, Preussen och Ryssland icke vilja eller kunna föra ett krig och då franska regeringen är besluten för att icke taga initiativet dertill, så är freden i dag betryggad. Vi begära icke mer. Och vi icke heller.