Dagens Nyheter – 1 september 1868, sida 3

En afrättning i England. Den 13iförra månaden afrättades i Maidstonefängelset i London en lifdömd fånge, Thomas Wells. På grund af den i april månad detta år utfärdade lagen verkställdes afrättningen inom fängelset, endast i närvaro af domrarne och pressens representanter. Ingen annan hade erhållit tillträde till fängelset. Den vya lagens stadganden äro mycket stränga i detta hänseende, och de tillämpades också i all sin stränghet. Det var den första afrättning, som verkställdes sedan den nya lagen inträdt i gällande kraft. Ehuru åagen och timman voro allmänt bekanta och förberedelserna hade kungjorts längre tid förat, hado endast få personer infunnvit sig Vid fängelset. Endast fyra eller fem vänner till den dömde hade infunnit sig på platsen utanför fängelset och stodo väntande, på ett aflägset ställe, i den nedslagna sinnesstämning, som en sådan ohygglig tilldragelse ovilkorligen måste framkalla i det ödesdigra ögonblicket. De personer, hvilka af sina göromål föranleddes ait samtidigt passera förbi fängelset. kunde otvifvelaktigt icke annat än tänka på det sorgliga drama, som skulle försiggå på byggnadens murar; man vexlade några ord härom och hvar och en fortsatte sin väg. Mera än en omständighet måste emellertid väcka intresse för den lifdömde. Utan att hans rättegång egentligen var en af dem, hvilka, på grund af den uppmärksamhet den väckt, kunde hänföras till causes celebres, var dock Thomas Wells bland de brottslingar, hvilkas sista ögonblick bruka samla den publik i största mängd, som söker dylika skådespel. Han hade först i mars detta år fyllt sitt 18:de år och tillhörde en mycket aktningsvärd familj. Anställd vid en jernväg, hade han fattat ett oförsonligt hat till en af sina förmän, af hvilken han ansåg sig svårt förorättad. Uppbragt öfver en bestraffning, som denne hade låtit honom undergå, tillgrep han en pistol och afsköt denna på några få stegs afstånd mot förmannen. Den engelska lagen känner icke till förmildrande omständighster, den tager icke i betraktande hvarken ålder eller motivet till brottet: Thomas Wells funde således endast med döden förzona sitt rott. Efter domens afkunnande hade Wells med undergifvenhet fogat sig i sitt öde och tillbragte de tre veckors uppskof, som lagen medgaf horom, med bedjande och religiösa samtal med fängelsepredikantev. Två dagar före afrättningen tillät man honom att taga afsked af sin far och sin brud, en duglig och i sin krets mycket aktad ficka, med hvilken han samma månad skulla hafva firat sitt bröllop. Dessa två möten voro hjertskärande. Fadren, en gubbe på 74 år, svimmade i det ögonblick, han skulle lemna sin son, och man måste afföra honom till närmaste lacsarett, der han ännu qvarligger , angripen af en hetsig feber. Klockan 3. 8 öfverlemnades den dömde i bödelns häcder af de två domrarne i närvaro af pressens represenantter. Man tillät honom att samtala med dessa såsom allmänhetens målsmän. Sedan han iklädts den föreskrifna drägten, fördes han ut på fängelsegården, der schavotten var upprest. Stödd på prestens arm tillryggalade Thomass Wells denna väg med mycken fasthet, och i det ögonblick han besteg schavotten uppstämde han en psalmvers, som han ännu sjöng då falluckan rycktes undan hans fötter. Samma ögonblick förkunnade en svart flagga från fängelsets torn att han hade försonat sitt brott.