köping flyttade hon till Stockholm, der hon lefvat på sina räntor; hon bade nemligen 21,000 råriari efter sin naturlige fader, en baron A. Så berättade hon. Oaktadt floraldiga frågor ef domaren vilie den anklagade ej erkänna hos bvilken familj hon varit inackorderad, hvad heanes broder hette eller hvar hon haft sia bostad straxt före häktandet. På frågor rörande arfvet svarade hona att pengarne voro insatte i Jönköpingg och Stockholms barker. På fråga i hvilken församling hon varit kyrkoskrifven, blef det trots:ga svaret det säjer jag inte, och kon gade det ej beller. Ordföranden (seden han fåfängt sökt få sannivgen ur den anklagade). Ropa in bustru Schagerlund. Schagerlund inkommer och herättar, att Sylvander, som då kallat siz Sofia Petierzson, en dag i oktober månad år 1866 infunrit sig boa henne, som då idkade handel i huset-, 13 Skärgårdsgatan, och, efter några besök, derunder bon ofta upprepat att hon (Pettersson) vore egarinna till 21,000 rdr, hvilken summa hon ärft efter sin fader, baron A,, lånat en ring på 2 dukater, en graverad ring och ett par kängor med galoscher. Den anklagade förnezade det hona velat bedraga fru Schagerlund, förklarande att hon köpt den graverade ringen, fått låna guldringen för att värna sig mot en kärlekssjuk kryddbodbetients karesgger genom att låtsas vara förlofvad, samt slutligen att hon fått skodozen sig unförtrodde med vilkor att betala dem när räntan på arfvet utfölle. Dukatringen, slutade den anklagade, skickade jag tillbaka från hotell aPring Carlc, der min förmyndare bodde. Jag fick icke gå tillkaka för honom; derför skickade jag uppasserskar; men hon hittade inte, och då gick hon och pantsa.te ringen hos Bergholtz. Ordf. Hur fick du veta att ringen var pantBatt? Sylvander. Hå kors! Uppaszerskan skref, förstås, och då skickad2 min förmyadare 32 rär till uppasserskan för att lösa ut riogen och betala kängorna. Ordf. Tycker däu inte det varit förståndigare att sjelf ombestyra det der, än att lemna de 32 rår:na till en person, som går och pantsätter andras Baker? Sylvander. Nej, si jag kunde ivte komma sjelf, för jag hade spasmer en hel tid efteråt. Ordf. Jo, du ljuger, du. Sylvander. Åh nej jag tackar, inte jag, inte. Från en mamsell Martina Petterssou bade hon tillnarrat sig en ny fruutimraershatt; från en hustru Carlsson ett sidenparaply, en näsduk och en natttröja; från fläskbandlerskorpa Lindberg och Blomqvist: en hatt, en dus, 9 rde 25 öre i penningar och 2 skålp. flåsk. En maemseli Lovisa Thalen, hvilken i huset n:r 9 Brunkebergstorg har butik för uthyring af fruntimmerskläder, hade blifvit lurad på en sidenklädning, en broderad kjortel, en ylleschal, ett par manschetter och en krage. Det skulle nemligen bära af på bröllop för mamBells Sylvander. Förmannen C. Johansson, som under en resa till Upsala, i jernvägskupå, formerat bekantskap med vår äfventyrerska, hade fått betsla nöjet med 20 rår kontant och dessutom fått bjuda på åkning i karusellen å Djurgården. En fru Schelander hade blifvit frånnarrad en kjortei, en silkesnäsduk, ett par handskar och en portnyckel. Mamselln, som denna gång skulle roa sig å Mosebacke, hade an: hållit om lånet af portnyckeln, för att sent på aftonen kunna återställa de lånta kläderna; men hade vid nogare besinnande föredragit att behålla både kläder och nyckel. Sylvander, hvilken visade en fräckhet utan like, un: der det i nära fyra timmar varande förhöret, nekade att hafva på något sätt bedrägligen förfarit; hon gkulle allt betala — det var inte farligt.; än hade hon 21,000 rdr, än 25, 30, 35, 40, 50, och mot slutet hade kapitalet växt till 55,000 rdr. Förmyndarpes antal ökades också i förhållande derefter. I början af ransakningen var för d. kamrer Widestrand i Örebro den ende. En stund derefter tillkon såsom vica förmyndare en hr Anders Borg i Sö certelje, och slutligen skulle en general Silfverhjelm Silfversparre, boeade i Stockbolm, vara den sann skyldige utbetalaren af räntorna, hvilka först ging till 900 rdr, men ett par timmar derefter redar niigit till 2,000 rår. Den vidare ransakningen upp sköts.