Dagens Nyheter – 1 september 1868, sida 2

ten och, så sannt jag här står, mina herrar, ha de öfriga ett hvitt band om armen. — Hvad kan det betyda? frågade mig min far. — Buxbomsgrenen är någonting helt vanligt; cch den är egentligen endast att tillskrifva ett slags koketteri hos soldaterna. Hvad beträffar det hvita bandet, vet jag ej hvad det kan beteckna... Marianne har visst sett vilse. — Nej, herr Maurice; jag försäkrar er att det är sannt. — Det skall vara en påminnelse om att de här ämna ånyo höja den hvita fanan, återtog fader Cerbonnet. Herr Gouaunlt är förmodligen icke litet nöjd häröfver. — Nej, nej, jag tror inte på den der uppgiften. Åtminstone skall jag se detta besynnerliga tecken med egna ögon. — Jag begaf mig upp i andra våningen. Marianne hade icke misstagit sig. Samma dag fingo vi veta af en wirtembergsk officer, som blef inqvarterad hos oss, hvad detta armband tjenade till. Den 1:sta februari, före slaget vid Rothiere, hade Blicher — som fruktade att en förblandning kunde komma att ega rum och en villervalla uppstå med anledning deraf att en så stor mas3a soldater af olika nationer och i olika uniformer skulle deltaga i striden — gifvit order om att en och hvar, som tillhörde hans armå, skulle såsom ettigenkänningstecken binda en hvit näsduk eller en tygremsa af samma färg om armen. Blächer tänkte icke på att detta kunde tolkas såsom ett slags spådom, och anade ej att bondfolket häraf skulle taga sig anledning att anse de utländska truppernas infall liktydigt med Bourbonernvas återkomst. Prinsen af Wirtemberg kommenderade förtruppens kavalleri; han var en af de första utländningarne, som visade sig på stadshotellet. Der träffade han borgmästaren, hvilken satt