Dagens Nyheter – 31 augusti 1868, sida 2

an kommer att upphöra med sin praktik samt helt och hållet egna sig åt sina sevatorspligr. Det ser nästan ut, som om detta varit Ukoret för hans utnämning. Fru Charlotta Bireh-Pfetiffer, den fven hos oss mycket bekanta tyska teaterföruttarinnan, ailed i tisdags i Berlin, nära 68 år ammal. Fru Birch-Pfeiffer var född år 1800 och debuerade vid 13 års ålder på hofteatern i Minchen amt blef inom några år allmänhetens och isynerhet hofvets gunstling. Mellan 1819 och 1823 jorde hon konstresor i Tyskland. Vid 25 års tider ingick hon äktenskap med doktor Christian Birch från Köpenhamn. Derefter företog hon konstresor till Petersburg, Pesth och Amsterlam. År 1837 öfvertog fru Birch-Pfeiffer ledningen Mt teatern i Zurich i Schweiz, som hon bemölade sig att göra till en framstående artistisk anstalt. Efter 6 år tog hon engagement vid kungl. teatern i Berlin och har sedermera fortfarande tillhört denna. Hon har icke uppträdt ofta, men alltjemnt varit ansedd för en skådespelerska af första rangen, isynnerhet i sina egna pjeser. Fru Birch-Pfeiffer har nemligen skrifvit en mängd dramer och skådespel, bland hvilka många blifvit öfverflyttade till svenska scenen. Vi erinra om ringaren i Notre-Dame, Markisinnan de Vilette, På landet oeh i staden, Anna af Österrike, Edith (efter fru Carlns roman: En nyckfall qvinna), En biljett, En familj, En ring, Engländarne (!) i Paris, Ett lyckans barn, Francis Johnston, Gunstlingen, Hinko eller friknekten, Jane Eyre, Jeanne Guspand, Johannes Gutenberg, Jägmästarebostället, Ladyn af WorsleyHat, Maxarin, Mor och dotter, Mor och son (efter Fredrika Bremers Grannarne), Natt och morgon, Presidenten och Kyrkoherden, Den Puckelryggiga, Rosen i Avignon, Rubens i Madrid, Storbonden, Storfurstinnan och Syrsan. Hon var icke uppfinningsrik, tvärtom lånade hon ofta planen till sina skådespel från andra författare, men hon egde en djup kännedom af dramats fordringar och ett ovanligt jemnmått af pathos och effekt, hvadan nästan alla hennes stycken gjort stor lycka. Jernmvägsolyckan på Holyheadbaman i England. Times har afsändt en särskildt korrespondent till stationen Abergele, hvilken berättar att den lilla staden och trakten deromkring de senaste dagarne hafva varit alldeles öfverfyllde med resande, af hvilka dock de flesta stodo i närmare eller fjermare förbindelse med den fasansfulla katastrofens offer. En mängd personer af de mest olika samhällsställningar hade infunnit sig för att samlas kring en stor graf, i hvilken de 33 dödade personerna (20 män och 13 qvinnor) jordades vid sidan af hvarandra, utan någon slags rangskilnad, i alldeles lika kistor. De försök mani början gjorde för -att igenkänna de särskilda liken, ledde ej till något resultat, och då olyckan öfverraskade dem alla i samma ögonblick, föreslog presten i Abergele, att de alla skulle jordas i samma graf. I tisdags morgon försiggick jordfästningen. Bland de dervid närvarande voro tre bröder till lord Farnham. Man känner nu namnen på 32 at de döda; om den 33:de har man inga upplysningar. En insändare till Times fäster uppmärksamheten på, att offren efter all sannolikhet inom få sekunder qväfdes af petroleumångorna och att de voro fullkomligt känslolösa i det ögonblick då lågorna kringhvärfde dem. Guld! De nyupptäckta guldgrufvorna i Kolorado äro, enligt ivgångna underrättelser, ovanligt rika. Oron i den sydvestra delen af Kolorado bildar ett sidostycke till den kaliforniska guldfebern. Kansas-Pacific-banan har föröka tågens antal för att kunna befordra de tillströmmade massorna. Man anslår afkastningeniKolorado af guld och silfver i år till 60 millioner dollars, alltså till mera än Kalifornien lemnar äfven i Nya Mexiko äro rika guldgruofvor upp: täckta i närheten af Raton-bergen. För ögonblicket sysselsättas 5,000 personer vid grufvorna. Afkastningen är dagligen 10—50 dollars för hvarje och har för några uppgått ända til 500 dollars.