Dagens Nyheter – 29 augusti 1868, sida 3

met, och Poppius jemte Börtzell beordrades att gå i första ledet såsom sörjande, efterföljde af bröderne med dragna värjor och ljus uti armJjusstakar. Under denna vandring hviskade B. i örat till P.: gudomligt, bror! hvartill P., äfven hviskande, svarade: bara strunt, bror! Börtzell, som fann tillställningen gudomlig, fortsatte ock vägen, så långt den stod för honom öppen, och var vid sin död den äldste riddare af purpurbandet, d. v. s. näst intill Carl XII;s riddaregrad; Poppius stannade i första graden, och hade af dena nog. Med kännedom af de begge personernas karaktärer är förhållandet betecknande och domen öfver orden uttalad. Harmligt. Då kapten S. fick sin debetsedel i staden K— och i denna såg att han skulle skatta äfven till gataupplysningen, harmades han deröfver och sade: Detta anser jag vara en orättvisa, ty när jag går till klubben, den enda aftonpromenad jag gör, har man aldrig tändt lyktorna, och när jag går derifråa, äro de alltid släckta. De rikaste män på jorden. Itt engelskt blad uppräknar de rikaste män på jorden. I spetsen står hvarken en kejsare eller konnng eller någon i Europa, utan en borgare i nya verlden, en affärsman, hvars årliga räntor uppgå till 36 millioner rdr. Efter honom följer en rysk bojar. Den tredje är en engelsman, som eger stora gods i Ostindien. Rothschild, hvilken man vanligen anser för en Croesus bland menskligheten, kommer först den elfte i ordningen. En ruskig skepparhistoria. I G-reenock i Skotland sitta för närvarande en skeppskapten och hans styrman i ransakvingsfängelse, derför att de utöfvat grymheter, hvilka höra till sällsyntheterna till och med i vår, vid gräsliga dåd temligen vana, tid. Den 7 april d. å. atlöpte kolfartyget Arran från Greenock med destination till Quebeck. Redan rågra timmar efter afresan upptäckte besättningen två gossar, hvilka hade gömt sig ombord, för att gratis få göra en verldsomsegling — något som ganska ofta förekommer på engelska fartyg. Då Kaptenen mötte en ångare, öfverlemnade han till denne do båda äfventyrarne för vidare befordran tillbaka till Greenock. Arran fortsatte sin resa och kom svart ut i öppen sjö. Nattetid börde man ett besynnerligt prasslande i olika meåa skräp uppfyllda vrår af fartyget, och efter mycket sökande framdrog man sju gossar ur olika gömställen. Detta var en allt annat än angenäm YWlökniog för proviantmästaren. I början behandlades emellertid gossarna drägligt nog och användes för att utföra allehanda Jöromål. Men vid första sjögång blefvo de alla sjösjnka, och från detta ögogblick börjades mot deny misshandlingar af de mest olika slag. Man satte. dem först på svältkur — va half skeppsskorpa pr hufvud och dag. En gång, nästan vansinniga af hunger, uppbröto gossarpa ettfat mjöl och försökte att mätta sig med inehållet. Undfägirad at daggen blef påbröd till denna måltid. En af dem blef till och med hudfläagd: man band honom på däck och piskade honOm så länge med ex qvast, att blodet trängde ut ur all porer. Några af matroserna gåfvo dem litet mat i smyg, men då detta upptäcktes, hade det en ännu strängare behandling till följd. Ändtligen trodde man sig hafva land i sigte, ehuru det sedermera visat sig, att om än detta verkligen varit fallet, så var afståndet till land omkring 15 sjömil. Alltemellanåt fastnade fartyget i isen. Detta kom kaptenen på tankan att utföra ett gemomgående hämd mot de hjelplösa gossarna. Han utsatte sex af dem, hvar och en försedd mez en skeppsskorpa, tunnklädda och några till och med barfota, på närmaste stora isblock, och tillropade dem hånfullt: Skaffa er nu sjelfva i land! Man säger att han först efteråt märkt, att detta isstycke icke bängde tillsammans med andra dylika, utan var skildt från den genom en bred vak. Han förlorade snart gossarna ur sigte, heter det iberättelsen, och man kunde icke mera höra deras jemrer! Det uppgifves att två dukat under för hunger och köld, eller drunknat. ndast fyra upptogos i ett beklagansvärdt ti lstånd af ett förbifarande skepp. Månader förgingo, men Ryktet flyger öfver hafvet, och då Arran nyss åter hemkom till Greenock, hade polisen mycken möda att skydda kaptenen och styrmannen från att blifva slitna i stycken af folket. Man betviflar dock att de efter engelsk lag skola kunna fällas! sm KR 27 Får I 710 TITT. 77