Dagens Nyheter – 29 augusti 1868, sida 3

Hvarj ehanda nyheter. Hederstitlar. Enligt enskilda underrättelser från Konstantinopel lärer de rättrognes beherrskare, då han erfor att konung Carl XV utnämnt konung Kristian IX till hedersöfverste, hafva tyckt så mycket om detta infall, att han beslutit erbjuda både den svenska och den danska konungen titeln af hederspascha. -Ett rykte, som påstås leda sitt ursprung från de högre militära kretsarne i hufvudstaden, vill veta att konungen lärer haft för afsigt att, då han utnämnde konungen af Danmark till hedersöfverste i lifregementets husarkår, tillika gifva denna kår namnet konungens af Danmark husarkår; men regementsbefälet skall så enträget ha begärt att kåren måtte få behålla sitt hederliga namn, att konungen öfvergifvit förslaget. — Enligt en annan version har denna konungens afsigt till en början varit riktad mot lifregementets dragonkår. Man känner ej hvad som hjelpte dragonerna ifrån den dem tillämnade hedersbevisningen. För ordensvurmar. Det är en känd sak, att ju enfaldigare och okunnigare en menniska är, desto lättare bländas hon af mysticism och vidunderligheter, åt hvilka hon slutligen hängifver sig med en passion, som ej kan annat än väcka den tänkandes både förundran och medömkan. Detta äri synnerhet fallet med alla ordensvurmar, hvaraf, Gud bättre! ännu i våra dagar gifves ett ofantligt stort antal, och om hvilka Kellgren sannt yttrar: nämn oss en ordensvurm, som ej varit en liten menniska. Följande episod ur en ännu lefvande persons dagboksanteckningar, återgifvande på ett karakteristiskt sätt tvenne historiska personers olika uppfattning af frimureriet, bar synts oss förtjent af en större offentlighet, hvarföre vi, med benäget tillstånd, meddela den härnedan: Den . ... 18.,. var jag på en middag hos s s der bland öfriga gäster äfven befunno sig f. d. envoygn C. G. von Brinkmann och statsrådet Joh. af Wingård, den sednare prydd med Carl XIII:s orden. Efter måltidens slut och sedan man i salongen slagit sig ned i soffor och på stolar, började Brinkmann, på sitt vanliga snillrika sätt, att ur sitt rika minnesförråd berätta den ena historien efter den andra, hvaribland äfven följande, hvilken åhördes under allmän munterhet, och åt hvilken Wingård sjelf ej kunde afhålla sig att le: Statsrådet Poppius och statssekreteraren Börtzell, då ännu tvenne unge män 1 verken, recipierades samma afton i Frimurareorden, hvarvid frimurarne uti procession buro en död hund uti en Jlikkista trenne hvarf omkring logerumNO SR RET NR EE