Dagens Nyheter – 28 augusti 1868, sida 2

makas naturlige försvarare. Under sådana här tider föreställer man sig gerna det värsta, och jag gör det i synnerhet. Herr Gouault försökte le, men jag öfverraskades af den blekhet, som utbredde sig öfver hans anlete. Min far hade ögonen fästade på golfvet och var djupt rörd. Den gamle rojalisten uppgaf en suck, och förmodligen i syfte att lifva upp samtalet, yttrade han, i det han lade armarne i kors öfver bröstet: — Nåå, Maurice, börjar ni nu tro att kejsardömets fall tillstundar ? — Ja, min herre, det tror jag. — Och hvilken id6 har med anledning häraf vaknat hos er? — Jo, jag har ansett mig böra se till att Frankrike icke faller på samma gång som kejsardömet. — Det är ingen id, min vän; det är en känsla, som vi alla hysa. Jag svarade intet. Det var mig motbjudande att höra herr Gouaults åsigter, hvilka han utan tvifvel skulle ha uttalat, om jag på något sätt gifvit honom anledning dertill. Hvad mina egna åsigter vidkommer, kunde jag för tillfället ej riktigt göra mig reda för dem. Herr Gouault lemnade oss efter en stund. Jag märkte att han tryckte min hand med mera värma än vanligt, då han aflägsnade sig. Valentine hade tillvunnit mig hans hjerta. — Hör du, min gosse, yttrade fader Cerbonnet, sedan vi blifvit ensamma;: jag skulle vilja slå vad om, snart sagdt, hvad som helst, att han konspirerar. ; — Med hvem? svarade jag; med vintern ? : Dagen efter min återkomst till Troyes, den 1:sta februari, ökades kölden betydligt, och snömassorna blefvo dubbelt större än förr. Under dagens lopp hörde eller tyckte man sig höra ett aflägset buller.