Dagens Nyheter – 26 augusti 1868, sida 3

på ensliga stigar, den öfverraskning, som väntade mig vid ankomsten till Maizidres, mitt oförmodade sammanträffande med kejsaren, till hvilken jag aldrig kunnat tänka mig ståinågot närmare förhållande, bataljen med alla sina fasor, denna natt af mord, brari och sublim kärlek; allt framstod åter för min själs öga, jag genomlefde för andra gången des:a vexlande öden. Jag visste nu att jag var älskad af Valentine, att jag egde hennes hjerta helt och hållet. Inga hinder voro således vidare att förvänta. Vi hade förlorat veckor, månader, år: nu var saken ändtligen klar, herr Gouault måste gifva vika och Valentine blifva min maka. När jag minst tjugu gåvger upprepat dessa löftesrika ord, var jag nästan rädd för att min ofantliga glädja skulle beröfva mig förståndet, och jag sade till mig sjelf: — Jag vill icke mera tänka derpå. Jag sökte då vända mina tankar åt annet håll; jag reflekterade öfver ödets nyckfullhet: kejsaren dvaldes nu i denna lilla by, den man, hvilkens envishet kostade Frankrike så dyrt, sof nu under samma tak som enaf hans fiender, hvilken stridt under hans fana, dock icke för hans skull, utan för fosterlavdets. Denna natt hade han endast genom en slump undgått döden. Det hade då kommit så långt att en kosack3 spjut kunnat riktas mot kejsarens bröst. Gourgauds pistol skulle icke vid alla tillfällen vara till hands. Om spjutet träffat målet, månne denna vulkan, åt hvilken en endes ärelystvad gaf näring, genast skulle slocknat? Min far sof lugnt och fridfullt, der han låg a sin halmkärfve; jag deremot vände mig ouppörligen och fick icko någon ro, Jag hörde