Dagens Nyheter – 24 augusti 1868, sida 3

För trädgårdsjords kalkning torde följande ut Tidning för Trädgårdeodlare tagna citat vsra upplysande; På kalkfattig och med spilluing rikligen gödslad jord bör man naturligtvis lägga mer kulk än på sådan, som redan innehåller kalk och är mindre starkt gödslad. Likvledes fordrar styflerjord mer kalk än lättare sandjord. På trädgårdsjord, gom dessutom med korta mellautider gödslas rikeligen med spillning, kan man lägga från 2 till 3 tunnor släckt kalk på hvarje kappland.e Kalk kan anbringas på jorden vid olika ticer och på olika sätt: 1. Den kan läggas på fältets yta då denna är räsbeväxt, samt lemnas der till dess att den af jorden upptages, äfven om detta sker först flera år sednare. Kalken sjunker vid sådant förfarande fort ned i jorden, och verkar till dess större tjenligbet för skörd då den åter plöjes. 2. Den kan girös på markea samt nedmyllas med plogen, straxt scdan en skörd, af hvad slag som helst, blifvit inbergad. I detta fall gör den jordmånen bördig för kommande gröder. 3. Den kan utströg äfven på växande grödor, då växtligheten ökas och plantan blir krattigare. Härtill användes för det mesta omkring 5—10 tunnor på tunnlandet. 4, Vanligen användes kalken på jord gom är i träde och bör då, en månad före sådden, utköras å fältet och införlifvas med matiorden. Många andtbrukare förorda, att detta verkstälies straxt före sådden; i gednare fallet kan icke tagas mer än 5—10 tunnor på tunnlandet. 5. Den kan blandas med dyjord ellar ennan Jord, som innekälier vegetabiliska återstoder; på detta rätt bildar den en kompost. Blandas den med mennitkoexcrementer, erhålles ett förträffligt gödniogsämne, den 8 k. pudretten Til dessa båda blandningar tagts bäst osläckt kalk. För intet lind torde kalkens användande till jordbjuket vara af så stor vigt gom för Sverige; och i intet land är kalken så billig som här i Sverige. Den af granitertade bälleerter bildade jorden utgör en stor del af Sveriges åkerjord. Mevu dessa hällearter bålla litet eller ingen kalk och bristen på detta mineral bindrar denna delen af landeta åkerareal att uppnå en bögre grad af fruktbarhet. . I England har man funnit att dylik granitjord, särdeles den lågt belägna mera Jerbaltge, befunnits gifva en tretill fyra-dubbel ekörd gerom envändande af kalk. (Se: konpgi. landtbruks-skademiens cirkulär till husbållniogs-sällskapen i länen i anledning af tredje allmänna landtbruksmötets framställning om verkvtällande af försök i landtbrukseväg). Man har iakttagit, att kalken förmår höja sjelfva jordtemperaturen och tilifölje deraf försiggår Växternas utveckling hastigaro i en med kalk gödalad jord, 8å att tiden från groningen till mognaden hastigare genomlöpes, än i okalkad jord. Ena sådan inverkan på v-getationstiders längd måste afven vara af stor vigt för åkerbruket i ett nordligt land, som Sverige. Jordens vida högre afkastning på kalkad jord måste äfven ådraga Big jordbrukarens uppmärksamhet. Exempel kunna anföras, att bär i Sverige en väl utdikad och kalkrik jord gifvit en afksstning af 13!tunnas hvete på tunnlandet; 12 tunnor korn på tunnl.; 9 tunnor ärter (vägande 17 lisp. pr t:a) m. m. Men då kalkens atora betydelse för svenska jordbruket hör framhållita, måste älven tilläggas. att depsamma icke bör anges vara ett fullständigt gödningsamedel eller exande förmågan att ersätta ladugårdsspillningen eller träda i dess ställe. Kaelken, liksom alla mineralrika ämnen i allmänbet, intar endast rolen af en kompletterande och upplifvande tillsata; d rföre får s!drig vanlig gödslivg af jorden asknaz, då kalkgödniog användes. Om landtbrukaren på ett sådant vis kommer att anvåända kalken tll sitt jordbruk, skall hans jord snart frambringa rika skördar, både af foder och säd, och kalken bar då i sin mån bidragit till att lyfta det svenska jordbruket ur dess nuvarande betryck och att förvandla det sednare till oberoende och välmågal