Dagens Nyheter – 20 augusti 1868, sida 3

ligen fullbordadt efter årslångt arbete och mod uppoffring af millioner. Ord kunna ej beskritva den känsla vi erfara, vär vi kasta blicken tillbaka på den tillryggalagda vägen. Raskare ilar nu tåget utför dalen. Ångan är afstängd, bromsarne anlagda, och liksom örnen med hopdragna vingar ljudlöst flyger ned i dalen, så kom baatåget glidande utför berget ned till Nevadas stora lågland. Förbi afgrunder slingrar sig vägen fram, och nere i dalen glänser Donser Lake mellan furuklädda kullar. Efter 7 mils färd uppnådde vi mynningen af en flod, som med brusande fart kastade sitt friska biäaktiga vatten i den klara sjön. Efter ytterligare 92 mils färd äro vi 783 Iot under sierrans spets. Allt hastigare ilar tåget fram genom den romantiska Truckeedalen; floder kasta sig utför de södra bergen, i hvilka den herrligaste sjö i verlden ligger gömd, sjön Tahoe. Skogarne äro här af oerhördt omfång och lemr.a virke i öfverflöd för banan österut. Massor af sågqvarnar drifvas af den skummande floden, kullarne äro öfversållade med arbetare af alla nationer och racer, mest dock kineser, som fälla träden och aptera dem för jernbanans behof. Kinesen ser det första tåget korama susande utför Sierra Nevada; han fattar den utomordentliga vigten af denna företeelse, hans eljest oföränderliga ansigtsuttryck pifver vika, och han helsar med svingad hatt och ljudliga rop ånghästen och dess passagerare. För honom är företeelsen särskildt af betydelse: den öppaar en hel kontinent för hans verksamhet. Angpipan Jjuder, man är framme vid stationen Truckee, 119 mil från Sseramento, 5,850 fot öfver hafvet. Posthästarne, som hittills besörjt trafiken mellan denna punkt och bergets topp, kunna också fröjda sig vid åsynen af tåget; do bafva nu fylt sitt värf, och en högre kraft aflöser dem för alltid. Deras förare och tyranner skola, liksom araben, nedtaga sina tält och försvinna i fjerran. Truckee-dalen vidgar sig mer och mer, skogen plesnar, salviabuskar uppträda, och här och der framskymtar ett åkerfält. Säden är här knappt uppkommen ur jorden, medan den på sierrans vostra sluttning redan är mogen och mestadels redan inbergad. På den sidan varm, yppig högsommar, på sjelfva berget isande vinter och på den östra sluttvingen gryende vår. Anru ett par tunnelar ligga i vår väg; vi sätta åtskilliga gånger öfver floden och inträda slutligen på den öppna, trädlösa Nevadaslätten, med Washocbergens snöbetäckta toppar vid horisonten och det underbara silfverlandet framför oss. Just som dagens sista skimmer lemnar sierrans spets, förkunnar lokomotivets glada hvissling resans slut: vi befinna oss i Reno, en stad af handelsbodar, hoteller, saloner, spelhus o. d., som på en månads tid liksom genom ett trollslag framsprungit ur jorden. Hela dess befolkning, män, qvinzor Och barn, skyndar ut för att välkomna 0ss. — Så slutade det första passageraretågets färd öfver Sierra Nevada.