Dagens Nyheter – 19 augusti 1868, sida 2

penningebelopp. I går voro fyra (alla tjenstflickor) närvarande, bvilka likaledes blifvit bedragna af den gamla äfventyrerskan. Så hade ogifta Anna Bergström, i tjenast hos professor v. Däben, blifvit frånnarrad 50 rdr, hvilket tillgått på så sätt, att Å. infunnit sig hos Bergström och frågat efter herrskapet, med hvilket hon gade sig vara närmare beant, uppgifvit sig vara inspektorahustru och heta Ahlgren samt slutat med anhållan om ett litet lån af 10 rdr för att dermed betala varor, bestående af ost, smör och kött, hvilka hon uppköpt. Den omisstänksamma tjenstflickan bade lemnat henne en 50-rdr:s sedel, med vilkor att återfå de 40 efter försiggången vexling. Det behöfves väl ej sägas, att de 4 tiorne fingo göra den 5:te sällskap. Under liknande uppgifter hade Å. af tjenstflickorna Nilgson, Englund och Byström tillnarrat sig tillsammans 46 rdr. Byström hade dock haft nog god tur att några dagar efter slånet sammanträffa med Å., som då blifvit nödgad återlemna summan. Ordf. (sedan målsegarne blifvit hörda, till Å.): Hvartill bar ni användt alla de här pengarne? Åkerberg. I mitt bushåll och till andra nödvändiga saker. Ordf. Jaså; men hör, kvarför skulle ni börja på nytt pu; ni har ju tillräckligt för att kunna undvika att föra en brottslig lefnad; ni har ju 500 rår i ränta?! Huru har ni kommit på den id6en att just bedraga fattiga tjenstflickor? Åkerberg. Det är alls ingenting att undra på: i hela verlden bedrar den ena menniskan den andra och jag har måst göra detsamma, för jag har mor och dotter, syster och systerdotter att föda. Ordf. Nå, men hvad är det för kapital, hvaraf ni drar ränta? kerberg. Hum, ja si det kan jag inte säga. Ordf. Jaså, rätten får inte veta det; nå, nå, vi skola väl förstå att skaffa oss reda på det på annat sätt då. Den vidare ransakningen uppsköts på 8 dagar, för flere mäålsegares inkallande.