ock ej ställt direkte till hr Morgenstjerne, tan till armkommandot: Närlagde skrifvelse från hr öfverstlöjtnant lorgenstjerne anser jag mig böra tillställa det rade armekommandot. Det kan synas föga imligt att jag spiller tid på en sådan sak. fen då skrifvelsen har officiel karakter, vill ag öfversända den, och då möjligen någon kulle kunna falla på den tron att jag i ett Her annat hänseende kunde ha gifvit hr öferstlöjtnanten anledning att vara förtörnad, å vill jag säga att jag ej tror mig hafva gifrit någon sådan anledning. Sakförhållandet är öljande. För en tid sedan, enligt skritvelsen len 29 juli, satt jag i mitt arbetsrum i stiftsvården, sysselsatt med arbete eller rådplägning med min fullmäktig, kandidat Hageman, och am.ets djurläkare. Man anmäler då att öfverstlöjtnant Morgenstjerne var utanför och önskade belsa på mig. Min familj bor på landet; gården i staden har varit och är under reparation; alla rum, med undantag af kontoret samt fullmäktigens och mitt arbetsrum, äro ostädade. Jag satt i min vanliga arbetsdrägt, icke tofflor, som jag ej har här inne i staden, utan den fotbeklädnad jag begagnar på gatan, i kyrkan och hvarsomhelst, men jag var klädd i arbetsrock, som man gerna kan kalla nattrock. Det är i alla fall en mycket anständig klädespersedel. Då det anmäldes att öfverstlöjtnanten var utanför, bad jag honom vara god och stiga in. Han kom in innan ännu fullmäktigen och djurläkaren hade lemnat rummet. Han satt en stund; det talades om af oss båda kända personer och förhållanden. Jag frågade honom om han icke ville titta in till min familj, och efter min uppfattning lofvade han det. Då han gått, kommo fullmäktigen och djurläkaren åter in, hvarefter vi fortsatto våra öfverläggningar. Under de följande dagarne frågade jag tillfälligtvis efter hvar öfverstlöjtnanten bodde, ty jag kunde förstå att han ännu ej eller straxt kunnat inflytta i den familjebostad han berättade mig att han fått. Det svarades mig, jag vet ej af hvem, att han bodde på hotell, eller att han bodde hos byggmästar Friis. Jag är upptagen af mitt arbete hela dagen från bittida på morgonen till sent på aftonen, så att det i allmänhet för mig ej kan bli fråga om visiter på arbetsdagar, och omständigheter gjorde att jag ej, som ämnadt var, kom att aflögga visiten söndagen den 2 augusti. Utan afseende på närlagde brefs innehåll har jag söndagen den 9 augusti gjort öfverstlöjtnanten den skyldiga visiten, eller, då han ej var hemma, hos bonom aflemnat mitt visitkort. Afskrift af öfverstlöjtnantens bref och denna skrifvelse tillställes departementet för det inre. Denna skrifvelse bör väl i alla händelser meddelas vederbörande. Detta bref är uppläst för min fullmäktig, kandidat Hageman, som säger — hvad jag icke erinrar mig — att den, som kom in och anmälte att hr öfverslöjtnanten var utanför och ville helsa på mig, var en arbetare ute på gården, förmodligen en murararbetare i arbetsdrägt. Vogt. En sammanslagning. Staden Eisenach i Sachsen-Weimar har nyligen gifvit ett berömligt exempel på religiös fördragsamhet, i de att samma kyrkogård blifvit upplåten åt prote: stanter, katoliker och judar. LLA ken mm På ÅA dt