Dagens Nyheter – 18 augusti 1868, sida 3

. Hvarjehanda nyheter. En karrier. En son till f. d. kejsaren i Mexiko Iturbides har i Caurbevoin i Frankrike öpppnat värdshusrörelse. Så berättar en fransk tidning. Beredningen af ehampagne skildrades häromdagen i en fransk tidning sålunda: Som pri vet, kan detta omtyckta vin endast beredas af de yppersta drufvor. Det oblandade vinet ligger på kärl under ett år, efter förloppet af hvilken tid det buteljeras med den stärsta omsorg och med kork af det allra finaste slag. Hvarje butelj lägges i korisontel ställning, hvilket läge så småningom förändras, så att buteljen efter ett års förlopp blir uppoch nedvänd; botten-satsen eller dräggen samlar sig på korken, och sjelfva vinet har nu antagit en klar bernstensfärg, som ingen målare säges vara i stånd att återgifva. Etttomrum uppstår naturligtvis i buteljen genom dräggens aflägsrande, hvilken operation utföres af en öfvad person, som slår upp buteljen och dervid rycker ur korken så hastigt, att dräggen följer med. Den vätska, som begagnas för att åter fylla buteljerna, är sammansatt af hvitt vin, candysocker och gammal konjak, i olika qvantiteter, allt efter de blifvande konsumenternas smak. 8 procent candy-socker användes till det vin, som är afsedt för England, Amerika, Canada och Ryssland — det vill säga för kallare klimater; 12 procent candy-socker användes till det vin, som konsumeras hemma; 18 procent för Italien, Spanien, Tunis, Brasilien och Mexico. Den konjak, som tillsättes det vin, hvilket är afsedt för de nordligare länderna, är 8 eller 10 år gammal. Det nu färdiga vinet korkas åter med kork, importerad från Catalonien till ett pris af 5 rdr 60 öre å 8 rdr pr hundra. Buteljerna äro tillverkade vid Falembray och Soissons; det förra tillhör baronessan de Pavilly, grefve de Fitzjames och hr de Grandmaison, hvilkas agent hr Laboche har varit i familjen Orleans tjenst. Soissons glasbruk tillhör herrar de Violaine. Vi hafva nu följt vinet till tredje året af dess utveckling, hvilket år är det vigtigaste under dess tillvaro, emedan det derunder får sin slutliga bouquet. Om dess egare äro rika nog, behålla de sitt vin ytterligare ett år innan de sälja det till de stora vinhandlarne. Dess värde på fat, innan det ännu blifvit klaradt, är 350 rdr pr 22 kannor (ungef.); detta värde fördubblas och tredubblas för hvarje år. De bästa drufvor äro: Boury, Verzenay, Sillery, Ai. Champagnekännare föredraga i ett godt vinår Verzenay framför Bouzy. Efter ofvan uppräknade komma i värde: Avize, Averay, Marcuil, Cremant, Dizy. 1834 års skörd är försvunnen ur: marknaden. Ännu finns något qvar af 1846 års; 1865 och 1866 förekomma nu mest. En tultad öfversittare. I Ballincallig vid Cork i Irland stämde nyligen en arrendator en husar-officer, derför att den sistnämnde, stadd på återväg från en jagt, hade ridit öfver CA NII NING I KÖRA STROSNEAE NE rg