litärer, vill ni förvärfva min systerdotters hand? Jag gjorde en rörelse och uppgaf ett rop. — Ni förvånar er öfver mitt anbad, fortfor han, i det haus röst antog ett mildare uttryck. — Hvad som framförallt förvårar mig, svarade jag med oro, är att ni talar om att jag skall förvärfva Valentines hand, — Ja, för det att ni älskar henne och hon besvarar er kärlek, tror ni er kanske ha rättighet att fordra hvad jag nu vill sätta er i tillfälle att vinna genom sje!fuppoffring och tjenstaktighet, återtog herr Gouault. Men medgif att jag också har berättigade anspråk på hennes lydnad, och att ni sjelf är skyldig respektera min vilja. — Det är derför, min herre, som jag aldrig yttrat ett ord till er om min kärlek. — Och deri har vi gjort klokt... Men denna hemlighet måste förr eller sedoaro komma i dagen... Nu har jag erhållit underrättelser af stor vigt, hvilka mana mig att träda i verksamhet, ehuru jag derigenom utsätter mig för faror. Napoleon är förlorad... han står vid randen af sin graf; vi ska!l få se att han blir jordfästad med behörig bögtidlighet i Kremlin; men om en revolution ånyo utbryter, har jag svurit att deri spela en rol. Om jag hade en son, skulle jag låta honom dela mina faror, på det att en del af den ära, jag möjligen kan vinna, måtte komma äfven honom till godo. Men jeg har en systerdotter; blif min systerson... och jag skall betrakta er såsom mitt eget barn, — Ni föreslår att jag skall med er ingå i en sammansvärjving. — Jag vill att de faror, för kvilka ni utsätter er, ej skola bii hälften så stora som mina egna.