tion på omslaget. Var så god! svarade Dumas. Den unge mannen tog en penna, men tycktes vara obeslutsam om hvad han skulle skrifva, Nå, anmärkte Monte Christos författare, hvad funderar ni på? Åh, jag vet inte hvad jag skall skrifva; jag har er att tacka för allt. Utan ert biståud skulle jag hafva förblifvit okänd. Nå så skrif: å mon second pere, om pi så tycker. Jag tänkte just det. Nå, hvarför skrifver ni inte då? Jo, ser ni, jag har redan skrifvit till min andre far i ett exemplar, som jag skickat min farbror i Lyon. Nå, så skrif till min tredje far då, svarade Dumas. Och dervid blef det.