Hvarjehanda nyheter. Sorgligt lustparti. Från Werschetz skrifves till Köln. Ztg.: I söndags begaf sig ett sällskap af yngre herrar och damer — mer än 40 till antalet — i nio vagnar med fygande fanor och klingande spel till de en timmas väg från Werschetz belägna, vildt romantiska, med djupa klyttor rikt utrustade, skogbevuzxna bergen för att under skämt och dans der tillbringa dagen. Kl. 4 på e. m. stod glädjen som högst i tak. Men då fick man plötsligt se, att ett våldsamt oväder var i annalkande, hvilket förmådde flera af sällkapet att i tre vagnar begifva sig på hemvägen. De andra stannade qvar för att fortsätta dansen. Men på en gång brast ovädret löst, våldsamt som ett skyfall, och förvandlade alla dalklyftorna till vilda, höga, forssande strömmar. Olyckligtvis tog sällskapet vägen öfver de branta afsatserna i dalarna; vagvarna nedstörtades af de utför branterna nedrusande vatterfloderna öfver hvarandra i en trång dalgång. De krossades i spillror; många af de åkande kommo under de af skrämsel vilda hästarnes hofvar; de flesta bortfördes af vattenflödet i dalgången och uppfiskades sedan af landtfolket ur vattnet. Fyra fruar upptogos döda, fyra herrar och två flickor svårt sårade. Man tänke sig uppståndelsen, jemmern och ångsten i staden vid underrättelsen om olyckan och då på aftonen de sårade och dödade fördes hem, så mycket mera som flera personer saknades, hvilka först andra dagen hemkommo. Eget nog hade det glada sällskapet ämnat gå på bal vid hemkomsten från lustpartiet; i dess ställe fick man rusta sig till begrafning. Parlser-anekdot. En ung författare, hvilken Alexander Dumas hade bevisat mycken godhet, öfverlemnade till den sistnämnde sitt första opus med den anmärkning, att han (förf.) gerna hade velat skrifva några ord till dedikaORT ETERN RR TNYRTKSRSSRSNRR SNR SR SIRENEN ANNAT RER