Dagens Nyheter – 13 augusti 1868, sida 3

LJ Hvarjehanda nyheter. Carl XV Ii Muskau. En korrespondent skrifver från Berlin till Göteborgs Handelstidning om det besök som Carl XV nyligen gjorde ho3 sina svärföräldrar i Muskau och skildrar ilifliga färger det förmånliga intryck som vår konung gjorde på de goda Muskauiterna. Vi kunna ej neka oss nöjet att till våra läsares uppbyggelse: meddela följande utdrag ur den entusiastiske brefskrifvarens epistel, för hvars sanningsenlighet vi emellertid ej ikläda 0os3 något ansvar: Man bar mycket att berätta om den förtjusande älskvärdhet, med hvilken konung Carl i Muskau eröfrat alla bjertan — undantagandes ceremoni mästarens och de personers, hvilka betrakta hofetiketten såsom målet för allt furstligt sträfvande. Isynnerhet männen äro hänryckta af hans sätt att uppträda, medan damerna, i allmänhet, tydligen bedragit sig i gina förväntningar om den bländande glansen i en kunglig uppenbarelse. På männen har företrädesvis det lifliga intresse imponerat, som konungen brukar egna åt alla ekonomiska och industriella inrättningar. Hans rörliga, ständigt arbetande ande har öfverallt sökt insuga näring. Dervid har han förträffligt förstått att alltid finna den omedeibara källan; han har alltid vändt sig direkte till dem, hvilka han visste eller förmodade kunna ur sin praktik meddela bonom de önskade upplysnivgarne. Framför allt har landthushållningen varit föremål för hans uppmärksamhet. Han har antecknat mycket, som han ansett vara värdt att införas i Sverge. — Naturligtvis ba de goda invånarne i Muskau förbluffats öfver konungens ogenerade väsende, hvilket så starkt kontrasterar mot hans furstliga svärföräldrars vanor. Vid de gemensamma spatserfarterna har han roat sig med att aöra lifkusken sällskap på kuskbocken samt här, rökande och sjungande, lemnat fria tyglar åt sitt glädtiga lynne. Det furstliga herrskapets höje öfver denna glömska af den kungliga värdigheten skall ingalunda ha likuat bans eget, i synnerhet som tobaksrökandet ej eger hemlandsrätt i prinsens af Nederländerna ormgifning. Men änuu värre! cNå, Hamelmann., säger kungen till lifkusken, chvad säger ni om en cigarr? 52 der, tag er en, här är eld!s eJag tacker, ers majestät, svarar Hamelmann, men jag hav så mycket att göra med mina sex hästar här framför vagnen, att jag måste afstå från cigarren.. — N8å, stoppa då till er cigarren, den är ej dålig,. — .Jag tackar underdånigast, ers majestät!s stammar den förvånade lifkusken, emottagande den erbjudna cigarren; sjag skall ha äran röka den hemma hos mig. — Derpå sjunger konungen för kusken allehanda tyska visor, till exempel: Jag är en fri man etc., och sätter honom i föriägenhet med frågan om han känner dessa visor. — I hofcirkeln har en fröken von L., en ung holländsk dame, haft att glädja sig åt serskild utmärkelse å konungens sida. Jag tror mig ej såra någon, om jag efter min sagerman berättar, med hvilka bevis på uppmärksamhet denna dame hedrats af H. Maj:t. Det hörer uppenbarligen till konungens älskvärdaste egenskaper att uppföra dylika små lekar af ett lifligt sinne otvunget och öppet inför hela verldep. Just i denna öppenhet ligger sådana små galanteriers oförarglighet. Når den höge herrn vid taffeln utsöker det bästa från hvarje fat och genom kammartjenaren skickar det direkte till fröken von L., så må det vara en ovanlig form för kunglig artighet, men som utan vidare al enhvar skall uppskattas till dess verkliga värde. När den gladlynte fursten vid kaffet konverserar med den unga damen, reciterar sina egna verser för henne, deklamerar och sjunger muntra visor för henne — honni soit qui mal y pense! Och skulle väl den furstliga svärmodern verkligen ega skäl att höja sin förtviflade blick, liksom sökande hjelp, mot himlen, när hennes krönte måg vid theet afbryter fröken L. i föredragandet af en fransk sång med de orden: Det der är ej vackert — jag skall sjunga en tysk visa för er: Du, du liesst mir am Herzen, Du, du liegst mir im Sinn — Du, du machst mir viel Schmerzen, Weisrt nicht, wie gut ich dir bin — Må det ännu tilläggas, att kung Carl på återresan från Muskau visade sig i vaggonen för Berlinerpubliken i den lättaste kostym, enär rocken blifvit honom obeqväm i den brännande julihettan. Dödsfall i följd af solstygn. Tidvingea New Xork Tribune för den 16 juli yttrar; Gamla innevånare på platsen säga att denna är den hetaste sommar, vi haft på många år, och termometern bekräftar denna utsago. Den 4 och 5 och från den 11 till den 15 dennes uppgick termometern hvarje dag till öfver 32, och den 12 stod den på 35!2. Att döma af väderlekstelegrammerna är icke Newyork den enda stad, som ärj så illa ansatt af värme. Kl. 9 f. m.igår pinades mani Washington i 35:,9; Philadelfia slapp med 31? under det att vi här (i Newyork) hade temligen svalt vid 28. I måndags visade termometern i Albany, nr rr er ar on