Dagens Nyheter – 11 augusti 1868, sida 2

Utrikes-Nyheter. Den preussiska ministern i Paris, har aflåtit följande skrifvelse till den Internationela och permamenta fredsligans generalsekreterare : Paris, 18 juli 1868. Min herrel I ett bref af den 26 maj har ni gjort H. M:t drottningen (af Preussen) det meddelande, att Freds-ligan står i begrepp, att hålla sin första allmänna sammankomst. Afven bar Li för IH. M:t framlagt några skrifter, hvilka vittna om Ligans humana verksamhet. Sedan H. M:t med stort intresse läst dessa skrifter, har hon gifvit mig i uppdrag, att jag har den äran, att i II. M:ts namn uttala hennes tacksamhet till komitån och säga densamma, att allerhögstdensamma hyser de bästa önskningar och sympatier för framgången af Fredsligans sträfvande. (!) Mottag o. 3. V. — Frankrikes officiella tidning meddelade häromdagen en följd af kejserliga kungörelser, hvilka förklara icke mindre än 14 uppräknade bi-jernbanor vara allmännyttiga och derför anbefalla desammas utförande. — Enligt säkra underrättelser (skrifves från Paris) förberedes nu ett allvarsamt mnppror i Spanien. Större delen af de spanska emigranter, hvilka uppehålla sig i Paris, har redan afrest. Man tillägger, att spanska regeringen är underrättad om hela planen, men att detta föga skall gagna henne, derför att upproret skall bli så allmänt, att de vanliga åtgärderna således måste blifva gagnlösa. Enligt samma underrättelse är det icke omöjligt att hertigen af Montpensier skall ställa sig i spetsen för upproret. Detta tarfvar väl dock närmare bekräftelse. — I Nimes (Gard-departementet) har den nya franska lagen om församlingsrätten blifvit tillämpad på ett sätt, som är egnadt att väcka blandade känslor och som har framkallat det största uppseende i hela landet. En enskild valförsamling, som hade uppställt en demokratiskt sinnad kandidat, har nemligen af polis och militär blitvit skivgrad, såsom det heter på det lena officiella språket. Denna skingring har väckt så mycket större förbittring, som lagens (våldets?) upprätthållare uppträdde med en i Frankrike alls icke ovanlig, men vid detta tillfälle onödig, brutalitet. De 200 soldater, hvilka poliskommissarien, hvars uppmaning församlingen icke godvilligt hörsammade, reqvirerade, marscherade med framsträckta gevärskolfvar och påskrufvade bajonetter i stormmarsch in i salen och slogo med kolfvarna dem som icke nog hastigt hunno att rymma fältet. Poliskommissarien grep sjelf en person i strupen och kastade honom till marken. Den officer, som kommenderade truppen, upphetsade sina soldater, och allt såg ut, såsom om man hade velat framkalla en strid — för att få en välkommen orsak att gå riktigt grundligt tillväga, naturligtvis. En person fick en värjstöt i bröstet; hans tillstånd är betänkligt. Detta dåd var det egentligen som i hög grad retade den folkmassa, som hade infunnit sig utanför det hus, der sammankomsten egde rum, och som gaf anledning till hånfulla demonstrationer mot soldaterna, då dessa åter kommo ut från församlingsrummet. Soldaterna fördrogo emellertid icke dessa demonstrationer med Tug, utan skingrade 4 folkmassan med fälld